INSÄNDARE: Dårskap kan också vara intellektuell

Reflektion till Helena Bargholtz, debattartikel i VT den 23 december.Jag är i seniorålder. Som barn blev jag agad tre gånger av min älskade och älskande pappa och en gång av läraren. För tillfälle tycker ingen om aga. Men i backspegel ser jag att aga var det bästa som i dessa situationer kunde hända mig. Den kom inte av vrede, utan som följd av att jag trotsade viktiga tydliga tillsägelser. Själv har jag tre barn och inget av dem blev agat även när aga var tillåten. Det behövdes inte. Den människa som inte från barnsben lär sig självdisciplin och ansvarsmedvetenhet, den löper större risk för både psykisk ohälsa och för att komma snett i livet. Att misshandla ett barn och kalla det för aga är att ljuga. Som även att kalla aga för barnmisshandel. Under årtusenden var vuxna medvetna om det. Det fanns en medvetenhet om att det är viktigt att veta gränsen, hur svår gränsdragningen än skulle vara. Det moderna, intellektualiserade och psykologiserade samhälle, har utplånat livsvisdom från naturen. Flata opportunister härskar i opinionen. Vi har tydliga signaler om allt sämre psykisk hälsa, allt större och grövre kriminalitet, växande missbruk, med mera. Men Bargholtz slår sig för bröstet. Dårskap måste bemötas, även den moderna i ropet.

Insändare: Dårskap kan också vara intellektuell