De misslyckade cheferna från 90-talet - ett genmäle
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag personligen har redan för mer än ett decennium sedan slutat bry mig om personangreppen. Jag är trygg i min vetskap om vad mitt ledarskap och duktiga medarbetare (nåja, med undantag av några personer i administrationen) uträttat. Däremot har artikeln tydligen uppfattats som kränkande av just de medarbetare vars förmåga att omsätta min ledningsstrategi i praktisk tillämpning ytterst åstadkom alla de miljoner i extra besparingar/rationaliseringar som gjorde livet lite lättare för såväl kommuninvånarna som de andra förvaltningarna. Att prata om misslyckande är ett hån mot dessa personer och djupt kränkande för deras yrkesstolthet. Jag har heller inte uppfattat någon av mina chefskollegor eller deras verksamhet från den tiden som ett misslyckande, tvärtom faktiskt. Vi var ett bra team som åstadkom det vi skulle.
Jag minns tydligt politikernas beskrivning 1991 om en " insomnad och ineffektiv teknisk verksamhet som behöver förändras". Jag verkställde den politiska beställningen med råge - högvis med dokument bekräftar det jag påstår. Jag har sparat tidningsklippet från mitt första bokslut: "Kommunalt affärstänkande ger 6,7 miljoner i överskott". Det blev lika mycket till innan jag valde att frånträda mitt jobb. (Redan första året utan mig hade tekniska kontoret ett underskott på 4,7 miljoner.) Oaktat detta så skulle jag trakasseras bort från mitt jobb med hjälp av lögner, förtal och ryktesspridning. De kom inte åt mig genom mitt arbete, då gick de på person istället.
I över ett decennium har VT hävdat "märkligheter" i min meritförteckning, vilket är rent löjligt. När jag sökte jobbet i Västervik hade jag 24 års yrkeserfarenhet med kvalificerade befattningar inom kommunal och statlig verksamhet och även från näringslivet bakom mig. Jag har i varje enskilt fall gallrats fram av proffs efter noggrann prövning. Kommunens konsult tog referenser och kollade betyg med mera. Personalchefen gjorde om hela processen själv också för att kunna vara säker. De fackliga organisationerna tog egna referenser. VT skrev: "Först kommer Höjstedt, sedan Höjstedt, sedan ingenting?". Finns det mer att tillägga?
Jag löstes från mitt avtal på grund av personalens missnöje hävdar VT. Motsatsen framgår av den trivselenkät jag beställde av de fackliga organisationerna när häxjakten pågick som värst. En förvånad och surmulen facklig företrädare fick erkänna att personalen trivs alldeles utmärkt under mitt ledarskap! Det var häxjakten på och den sanslösa personkulten kring min person och inget annat som oroade personalen, vilket var precis vad strategin skulle åstadkomma.
Kommunledningen försökte desperat hitta något verkligt skäl: kvitton, beslut, ja allt som bar min namnteckning kollades - utan resultat. När de förstod att de hade så att säga målat in sig i ett hörn erbjöds jag olika "flyta-ovanpå-tjänster" som kompensation. Jag hade bara ett krav: fullständig upprättelse. Det vore politiskt självmord sa de. Resten av storyn är känd.
Många insåg ganska tidigt vad det hela handlade om: misslyckade politiska intriger. Varför sattes de igång? Jo, jag ansågs alltför uppkäftig av vissa ledande politiker som var utrustade med ett enormt ego men minimal förmåga att utöva det politiska uppdraget. Jag kunde bara inte hålla tyst när politisk klantighet riskerade bortslösande av miljoner av skattekronor.
Jag skulle agera på samma sätt igen även med facit på hand.
Det var på grund av detta jag inte fick komma och ställa de obekväma frågorna ocensurerat i direktsänd fullmäktige. De personer som under två års tid flera gånger i veckan skrev kränkande insändare i VT i skydd av pressfriheten vågade heller inte möta mig öga mot öga trots att jag bjöd in dem för en stillsam dialog. Man kan även dra vissa slutsatser av dessa personers heder och moral om man vill.
Det är detta det hela handlar om och inget annat.
Slutligen: jag beklagar djupt att kostnaden för de misslyckade intrigerna och det därav följande avtalsbrottet kom att betalas med skattemedel. Denna kostnad borde ha bekostats av den lilla men högljudda grupp intrigerande pösmunkar och deras hantlangare som trodde sig kunna skaffa sig fördelar på min bekostnad.
Jag kommer alltid att känna en djup tacksamhet för det stöd från kommuninvånarna som hjälpte mig och min familj genom en svår och svårbegriplig period av mitt liv.