De stora äter upp de små
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är enligt min mening samhällets ansvar att skapa förutsättningar för ungefär samma priser inklusive kampanjvaror hos de stora som de små. Ett sätt är differentierad beskattning av affärskedjorna (ICA, Konsum, Willys, Handlarn etc) enligt genomsnittlig butiksstorlek. Att driva småbutiker skulle således verka skattesänkande, medan klippare som driver endast storbutiker och därigenom vinner mycket stora fördelar vid rationalisering av driften, de skulle i rättvisans namn beskattas hårdare och statskassan skulle få sitt. Ganska enkelt.
I nuläget är det upplagt för att de stora äter upp de små genom att konkurrensen de facto inte sker på samma villkor. Våga inse det! Men vi får inte stanna här. Även rättvisa förutsättningar på grossistnivå är mycket viktiga. Många småbutiker i privat regi överlever endast tack vare ägarnas långa lågavlönade arbetsveckor. Jag anser att även här skulle differentierad beskattning vara en verksam åtgärd för att hela Sverige verkligen kan leva. Det kostar mera att tillhandahålla en vara till försäljning i en liten butik eftersom all hantering sker manuellt, är kostnadskrävande.
Indela privata handlare i cirka tre grupper med lägre skatt för de minsta och högre för de största. Alla kedjor måste omfattas, förstås. Lagstiftning om kvantitetsrabatt har också ofta en diskriminerande verkan mot småskaligheten och en ordentlig utredning verkligen behövs. Det finns även situationer där alla butiker betalar officiellt samma pris för sina varor, men de stora ändå är gynnande. Gynnande av storskaligheten är ofrånkomligt diskriminering av de små. Någon måste våga utmana med pondus.