Delfinarier är inte cirkus
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta är en svunnen tid och de flesta länder i Europa tillåter inte att viltfångade delfiner importeras. Och det har inte dött några 50 delfiner i Kolmården och det vet Daniel mycket väl! Kolmården tog redan för över 10 år sedan initiativet till ett sund förvaltning av delfinerna i Europas delfinarier inom ramen för den Europeiska Djurparksföreningens bevarandeprogram, EEP, och jag är koordinator för detta avelsprogam. Det syftar till att klara föryngtringen på samma sätt som för alla andra djurparksdjur, dvs genom fortplantning.
Djurparkerna inom detta program köper och säljer inte längre delfiner, utan placerar överskottet på s.k. avelslån i de delfinarier som har plats och behov. Det som styr är genetiska behov (bland annt för att undvika inavel) och harmoni inom delfinflocken. Kolmården har till exempel två unga hanar, som föddes i Kolmården 1995 och 1996, placerade i ett portugisiskt delfinarium på sådant lån.
De flyttade i samma ålder som de i naturen skulle ha lämnat sin modersflock. Till skillnad från Daniel tror jag inte att djurparkernas pedagogiska värde kan överskattas. Om det inte hade funnit delfinarier så hade det inte idag varit ett sådant engagemang för havens djur, inklusive delfinerna.
Men TV till trots, människor behöver handfasta upplevelser med alla sina sinnen med levande djur för att riktigt bry sig och vara beredda på att ändra sitt beteende och det är människans vardagliga beteende som skapar de flesta problemen för de vilda djuren miljöförstöring, övergödning, global uppvärmning...
Kolmården satsar stor energi på att förmedla kunskap om djuren och har en stor och expanderande skolverksamhet med cirka 13000 personer per år som medverkar i många olika olika kunskapsprogram. Ofta ingår det en övernattning i dessa, vilket lägger ytterligare en dimension till besöket. Till detta kommer information till de vanliga besökarna i form av uppvisningar, föredrag och skyltar. Kolmården har också, som en av de få djurparkerna i Europa, en egen forskningsavdelning, som fokuserar på marina däggdjur.
Två av mina doktorander, knutna till Linköpings Universitet och Universitetet i Algarv, Portugal, arbetar med delfinernas kommunikation, bland annat med ugångspunkt från våra egna delfiner, men också i samarbete med andra delfinarier i Europa.
En tredje Linköpingsdoktorand arbetar med konflikten mellan yrkesfiskarna och gråsälarna i Östersjön och försöker utveckla nya fiskeredskap som förhindrar sälskador och kravet på skyddsjakt.
Själv är jag just nu i Danmark för att testa en ny så kallad skrämmare, som skall sättas fast på fiskenät och förhindra att tusentals tumlare drunknar varje år. Det nya är att den inte sänder skrämljud hela tiden, utan bara när tumlarna finns i området. Detta projekt började med försök med tumlare i en inhägnad i Fjord & Bält, som ligger i Kerteminde, Danmark, men har nu flyttat ut i havet norr om Fyn. Kombinationen mellan kontrollerade studier i en bassäng och fältförsök ger mycket snabbare och bättre resultat. Delfinarier är inte cirkus!