"Den stora konspirationen"
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alla som följt debatten i VT sedan beslutet vet att även jag är upprörd över att tillverkningen och arbete lämnar både Västervik och Sverige. Utflyttade jobb skapar varken välstånd eller välfärd.
Men till skillnad från Yngve Råberg inser jag att det kommunala handlingsutrymmet tyvärr är begränsat - även om jag gärna såg att det var annorlunda. De enda som möjligen kan påverka företagens villkor och få de stora tillverkningsindustrierna att stanna i landet är däremot hans partikamrater i regeringskansliet.
Vad kan då kommun och kommunalråd göra ställda inför nedläggning som ett faktum? Jo vi kan försöka få Electrolux att ta ansvar och bidra till den svåra omställningen. Resultatet har blivit att Electrolux har tillskjutit 20,5 miljoner kronor till kommunen och överlåtit lokalerna till ett förmånligt pris till nya ägare.
Vi är tillfreds med att ha åstadkommit detta genom långa och svåra förhandlingar, även om vi givetvis gärna sett ett högre belopp. Men vi har nått resultat trots att det inte funnits någon formell grund för kommunens krav. Detta är dock något helt annat än ett samförstånd kring beslutet om nedläggning, något som Yngve Råberg verkar antyda. Kommunen har också medverkat i sökandet efter nya verksamheter och jag tycker enbart det är glädjande att det är lokala entreprenörer som här ser möjligheter. Lokalt förankrat ägande och kapital är tryggare än internationellt börsnoterat. Vad vill Yngve Råberg göra istället?
Jag är i grunden en positiv människa och därför vill jag gärna tro, alla påfrestningar till trots, att nedläggningen inneburit en vitalisering av kommunen. Både på den offentliga och privata sidan finns det nu en ökad vilja att pröva nytt när förutsättningarna förändras i en rasande takt.
Det gamla talesättet "Inte något ont, som inte också har något gott med sig" verkar fortfarande äga giltighet.