Den svenska skolan sönderexperimenterad
Fel riktning. Signaturen "Före detta pedagog" anser att den svenska skolan är på väg åt fel hållArkivbild: Robert Ekegren/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Listan kan göras oändlig när det gäller skolans oförmåga och inkompetens inför dess huvuduppgift att bibringa eleverna ett viss mått av kunskap. Oppositionen mot förslaget att införa de gamla betygen i ordning och uppförande talar sitt tydliga språk. Infektionen från vänsterradikalismen av journalistik, underhållning och utbildning tycks vara mer svårutrotad än de flesta farsoter. En orsak kan vara tillsättandet av skolledare vars politiska tillhörighet sätts före kompetensen att leda ett effektivt skolarbete.
I en internationell jämförelse är kvaliteten på den svenska skolutbildningen ständigt sjunkande, inte minst beroende av en övervintrad vänster inom skolverket, som har det övergripande ansvaret. I dag kan inte en elev fråga en lärare om hur mycket klockan är utan att denne frågar tillbaka: Ja, vad tycker du själv, och så hamnar det hela i ett totalt meningslöst men tidsanpassat samtal.
Ambitiösa elever hålls tillbaka i jämställdhetens heliga namn. Ingen får sticka upp enligt jantelagens tio paragrafer. Att införa skolformer för begåvade elever anses odemokratiskt och stridande mot den heligförklarade jämställdheten. Däremot går det tydligen bra med specialskolor for tennisspelare, ishockeyspelare och höjdhoppare. Ge folket bröd och skådespel, men låt inte intelligentian komma in. Tala om gammalkommunistiskt, marxistiskt samhälle.
Skrämmande var en tv-intervju med en representant ur skolverket appropå de riksbekanta missförhållandena vid en skola i Landskrona. Maken till förlegad vänsterflum får man leta efter. Flum och ännu mera intetsägande flum utan all form av verklighetsförankring.
Ett för mig obegripligt exempel på vad dagens skoldebatt handlar om: Detta med olika religionstillhörighet, där man för en gångs skull gjort ett ställningstagande. Skötsamma, ambitiösa, trevliga invandrade flickor får inte bära någon duk på huvudet. Här har man äntligen fått något reellt att sätta tänderna i. Att däremot ett större antal totalt ouppfostrade slynglar får sitta med sina baseballkepsar på sig under lektionerna eller med några brottarkapuschonger nerdragna över sina förkrympta hjärnor, det tycks accepteras av räddhågade pedagoger.
Kan det bero på att lärarna inte är fysiskt rädda för de skötsamma flickorna men däremot rädda för repressalier från de uppväxande småligister vars föräldrar inte lyckats bibringa det någon som helst form av normalt uppförande. Frågan är, hur länge måste vi finna oss i en disciplins- och kunskapsupplösande skola, vars alla vår gemensamma framtid är beroende av. I vår konkurrensutsatta värld är vi till syvende och sist beroende av ett kunnande, som i dag håller på att förkvävas av en nattstånden, övervintrad flumvänster, en odefinierbar central skolledning och en hållningslös ledning på den lokala nivån.