Det bidde bara en tumme

Energipolitiken diskuteras.   Foto: Scanpix

Energipolitiken diskuteras. Foto: Scanpix

Foto: Johan Nilsson / SCANPIX

Västervik2009-02-19 00:06
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När den första glädjen över att alliansen kunnat uppnå samförstånd om den framtida energin har lagts sig och jag har fått tillfälle att läsa igenom överens-kommelsen i sin helhet så kan jag konstatera att det bara "bidde en tumme." Kärnkraftsparentesen förlängs inom ramen för maximalt tio reaktorer men att de ska byggas på de nu befintliga platserna i takt med att de gamla fasas ut. Samtidigt så tas avvecklingslagen bort vilket är en förutsättning för att kunna genomföra generationsskiftet i den svenska kärnkraften. I klartext så innebär det att kärnkraften inte kommer att utökas och att möjligheterna för att tillvarata överskottsvärme inte beaktats fullt ut.Det blir hellre ingen konkurrens på samma villkor för kärnkraften gentemot andra miljövänliga och hållbara energikällor trots att EU för knappt en månad sedan uttalade sig för detta. Det sägs vidare i uppgörelsen att energiproduktionen ska stå på tre ben vattenkraft, kärnkraft och att tyngdpunkten i tredje benet kommer att ligga på vindkraft. Den får också behålla de stora subventioner som den för närvarande har. Den ska dessutom även, helt odemokratisk, få en "gräddfil" för att snabba på utbyggnaden trots det överskott av el som för närvarande finns. Det är först om cirka tjugo år, när reaktorerna har tjänat ut som det verkliga behovet uppstår. Om den här överenskommelsen följs så kommer det inte att påverka Sveriges effektbalans något nämnvärt. Det är nämligen så att för varje MW vindkraften byggs ut med, så måste motsvarande effekt reserveras från vattenkraften som ska fungera som reglerkraft. Alternativet är att importera motsvarande reglerkraft från kol/oljekraftverk i Danmark eller Tyskland. En stor subventionerad utbyggnad av vindkraft är för närvarande helt onödig och inte samhällsekonomiskt försvarbar.Grundläggande för den långsiktiga energipolitiken är en fortsatt, troligen ökade generella ekonomiska styrmedel som koldioxidskatt, internationell utsläpps-handel och elcertifikat. I uppgörelsen ingår också att de ekonomiska styrmedlen stegvis bör utvecklas och undantag i möjligaste mån begränsas. Det innebär med andra ord att miljöskatter och avgifter även fortsättningsvis kommer att öka, trots att det inte går att vetenskapligt påvisa ett samband mellan utsläpp och klimatförändring.Ett femårigt program för en effektivare energianvändning kommer också att genomföras. Det programmet kommer att tillföras 300 miljoner kronor årligen, utöver vad som nu utgår. Det betyder att det är vi elkonsumenter som kommer att få finansiera programmet med ökade elpriser.Glädjen över uppgörelse blev inte så långvarig. Den är så tam att Mona Sahlin utan vidare skulle kunna godta den. Men det var kanske det som var meningen med den här uppgörelsen.
Läs mer om