Hjalmarsson väljer dock att bortse från grundläggande fakta och baserar sitt resonemang på önsketänkande och spekulation. Få resenärer, dyra driftskostnader, banan i dåligt skick och så vidare struntar Hjalmarsson i. Han och hans meningsfränder vill ha nya tåg - nu.¨
När så landstingsstyrelsen i Östergötland den 12 november hade möte var dom väl så söndertjatade så det kastades fram ett kompromissförslag innebärande att man går med på att tillföra ett ekonomiskt bidrag på den nivå som dagens trafikering ligger på. Resten överlåter man åt Kalmar län att betala. Tanken är att denna kompromiss skall ligga till grund för inköp av fyra nya tåg. Man kan således vara klar över att vårt län kommer att belastas med betydligt större kostnader för trafiken på Tjustbanan än i dag. Tåginköpen verkar heller inte vara kopplat till några villkor om upprustning av själva banan (banvall och räls) vilket måste anses vara uppseendeväckande. Banans dåliga skick innebär att tågen slits mycket fortare vilket medför påtagliga fördyringar.
I den bästa av världar har man råd med allt man vill. Men nu är det inte så enkelt. Staten, banverket, kommuner och landsting lever i en verklighet med begränsade medel och är därför tvungna att välja. Och det finns betydligt angelägnare saker än Tjustbanan att satsa på. Kalmar läns landsting aviserade för bara någon vecka sedan ett sparpaket på 130 miljoner. Samma landsting förväntas nu av tågentusiasterna vara med och köpa tåg. Skulle det vara rimligt? Nej, inte alls. Det överväldigande flertalet av Kalmar läns medborgare har aldrig satt sin fot på tåget och kommer heller aldrig att göra det. Däremot har de säkert varit i kontakt med den vård landstinget erbjuder. Och de kommer säkert att möta den i framtiden. Fyra av länets kommuner har ingen tågtrafik i dag. Jag tror inte någon av dom anser sig dömda till undergång för det. De har en utmärkt busstrafik istället. Och det kan också Västervik få till Linköping.