Det går nästan alltid att effektivisera en verksamhet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tomas Kronståhl anser att uttrycket ?Göra pengarna dryga? är ett ?förrädiskt begrepp?? Som nästan alla inser så handlar uttrycket om att ta ansvar för god hushållning med de pengar som skattebetalarna arbetat ihop. När Tomas Kronståhl istället kallar det för ett ?förrädiskt begrepp? har han gått vilse. Jag har själv först hittat uttrycket i kommunala sammanhang när jag ögnade igenom den gamla socialdemokratiska handboken ?Kommunen är din. Där står det: ?Parollen gör pengarna dryga kan sägas vara också en kommunal riktlinje för sund sparsamhet i verklig mening?.
Att nu se formuleringen som ett förrädiskt begrepp visar bara hur långt dagens socialdemokrati avlägsnat sig från de sunda värden de tidigare själva förespråkade. Självklara värden som flit, arbete och hushållning betraktas nu med misstänksamhet. Hade han följt debatten i tidningen lite noggrannare så hade han även sett det inte är något nytt uttryck för mig. Första gången det användes var för nästan fem år sedan ? i VT december 2002.
I sitt inlägg återkommer Tomas Kronståhl också med sitt felaktiga påstående om att kommunens ekonomi har misskötts. Orsaken till att det blivit en tuff budget, trots att ökning av kommunens skatteintäkter med sex procent är den största på mycket länge, beror på ovanligt höga löneökningar för våra anställda i de centrala avtalen, inte misskötsel. Socialdemokratiskt styrda kommuner har precis samma problem med att få ihop sina siffror.
Kronståhl använder sig av det svepande påståendet att ?välfärd åt alla måste få kosta?. Javisst, problemet är bara att den redan i utgångsläget kostar väldigt mycket. I dag tar det offentliga in drygt 60 procent av det värde som medborgare med vanliga inkomster skapar. För en heltidsanställd i kommun är medellönen cirka 20?000 kr/mån. Värdet av arbetet är dock betydligt högre, nästan 28 000 kr/mån inklusive de arbetsgivaravgifter/löneskatter som kommunen betalar. Det totala skatteuttaget på den arbetsinsatsen blir drygt 60 procent när vi tar hänsyn till samtliga skatter ? arbetsgivareavgifter/löneskatter, kommunalskatt och moms. Men nästan alla luras att tro att skattetrycket är mycket lägre, eftersom bara kommunalskatten syns.
Skattehöjningar betalas i allt väsentligt av vanliga människor med vanliga inkomster. En grov uppskattning, utifrån inkomstfördelningen i vår kommun, visar att nästan 85 procent av intäkterna från en kommunal skattehöjning skulle betalas av medborgare som ligger under den så kallade brytpunkten; det vill säga tjänar mindre än 26?000 kronor i månaden. När verkligheten ser ut så här, då känns det mer naturligt att försöka hushålla med de resurser vi redan har, än att bara okritiskt skicka notan vidare och ytterligare beskatta dem som nyss fått en löneökning.
Ingen förnekar att våra kommunalt anställda redan i dag gör goda insatser. Det är också självklart svårare att effektivisera tjänsteproduktion än industriell tillverkning. Men det är inte omöjligt. Olika undersökningar visar regelbundet att kostnaden för samma kommunala tjänster varierar betydligt mellan enskilda kommuner inom samma så kallade kommuntyp ? ett klart tecken på att kommuner drivs olika effektivt. Föreningen Skattebetalarna visade i en genomgång 2006 att om Västervik haft kostnader som den ?15:e bästa kommunen?, så hade vi kunnat sänka kommunalskatten med två kronor, eller cirka tio procent. Alltså med betydligt mer än det sparbeting på knappt tre procent som nu upprör oppositionen. Redan i dag finns det svenska kommuner som i praktisk handling klarar av att leverera en oförändrad välfärd till lägre kostnad.
Välfärd som finansieras offentligt behöver inte alltid produceras i offentlig regi. Som en väg till effektivisering vill därför majoriteten i begränsad omfattning pröva ett ökat inslag av kundval och konkurrensutsättning i några utvalda verksamheter. Beslutet bygger på den självklara synen att varje människa bäst känner sina behov. Medborgaren ska därför utifrån behoven ha möjlighet att löpande påverka de tjänster hon behöver, även kommunala. Vi vill ha fler beslut vid köksborden och färre i sammanträdesrummen.