Dramatiska institutets sexprojekt
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Dramatiska institutets (DI) omtalade projekt om barn och sexualitet är oförsvarligt. Det finns ingen ursäkt för att ha låtit ett projekt som omfattar små barn gå så snett. Att forska på barn är oerhört känsligt i alla sammanhang, särskilt när studenterna ger sig på ett så känsligt ämne som barn och sexualitet. Barns medverkan i ett forskningsprojekt kräver ett medgivande från föräldrarna och föräldrarna måste löpande hållas informerade. Det krävs också att projektet är etiskt granskat och att studenterna får handledning av experter i till exempel barnpsykologi. Allt detta har DI ignorerat.
Det viktigaste för DI har varit att deras studenter fått genomföra sitt projekt. Barnens välbefinnande har kommit i andra hand. Den totala bristen på barnperspektiv bekräftas även av ett uttalande av DI:s rektor Per Lysander. I en artikel i Svenska Dagbladet säger han att han är övertygad om att barnen snart lägger de ?obehagliga upplevelserna? bakom sig men han är orolig för att de stackars studenterna som håller på och förbereda sig för en konstnärlig karriär får ?långvariga sår? till följd av denna skandal.
Lysanders uttalande stärker mig i min övertygelse att hela ledningen för Dramatiska institutet bör avsättas. De lever i en verklighet där det konstnärliga uttrycket är viktigare än andra människors känslor och välbefinnande. Där barn behandlas som ett medel för att nå ett visst mål. Det får aldrig accepteras.