Elakt påhopp på en ideell förening
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter att ha läst Lena Petterssons "recension" av Älgaslag i Blackstad Bygdegård kan jag inte annat än resignera. Och jag tänker inte gå i polemik med Lena om själva föreställningen. Smaken är ju som bekant delad och tack alla som hört av sig efter Lenas "recension" och menat att de i alla fall uppskattade pjäsen.
Lena, det var inte en dokumentär! Kalla den istället för vad det var: komedi, buskis, fars, där kan man ta ut svängarna. Som Kristjan Saag skrev i Scen-tidningen Nummer om Älgaslag: "Att se denna ritual utförd av skickliga kvinnliga skådespelare är underbart förvirrande och förlösande".
Men det jag reagerade mest på i din "recension" var slutet där du beskyller Teaterföreningen för att endast ge, som du skriver, "alla i ?obygden? på sämre kvalité för att vi inte anses förstå annat språk än det som gavs prov på i Älgaslag."
Ett elakt påhopp på en ideell förening! Lena, jag kan garantera dig att det inte går till på detta sätt när vi sätter pjäser. Och angående Älgaslag så visste inte vi mycket mer om den än vad du visste när du gick dit. Även vi såg den för första gången när den gavs i Blackstad.
Vi måste alltid beställa våra föreställningar mellan ett halvt till ett år i förväg för att över huvudtaget ha en chans att få dem. Detta görs på vårt årsmöte tillsammans med våra medlemmar. Efter ett antal konferenser för samtliga teaterföreningar i Småland, Öland och Blekinge sätts så slutligen datum och plats för föreställningarna. Det vi då vet om pjäserna är i regel inte mycket. En del är inte ens färdigskrivna när vi beställer dem, vi får så att säga köpa grisen i säcken.
Inom Teaterföreningen vill vi gärna också att föreställningar inte ska ges enbart i centralorten utan också ute på orterna i kommunen, något som för det mesta slagit väl ut. Vi försöker då hitta en föreställning som är anpassad för exempelvis en bygdegård och som också passar i turnéplanen. Sedan måste dessutom lokalen vara ledig just då med mycket mera. En nog så komplicerat jobb att pussla ihop.
Allt detta görs helt ideellt av föreningens styrelse och därför känns påhopp som det Lena gör sig skyldig till extra olustigt. Men jag hoppas av det bara kom till i ren frustration. Och Lena, vill du veta mera om hur vi går tillväga får du gärna kontakta mig.Svar:
Du skriver att jag inte förstått att Älgaslag inte är en dokumentär utan ska betraktas som komedi, fars och buskis. I den förhandsinformation som jag fick från dig via e-post inför föreställningen står det ordagrant:"Gertrud Larsson har följt ett jaktlag under den första älgjakten och samlat material till en avslöjande, spännande och inte minst humoristisk skildring av älgjakten - vår heligaste ko. Hon säger att även hon tycker illa om svordomar på scen, men att det i verkligheten var betydligt värre än som framkommit. Hon har strukit så mycket hon anser sig kunna göra. Detta är verkligheten!"
Kan man komma närmare en dokumentär skildring i teaterform ?
Hade det stått att Gertrud Larsson med konstnärens rätt tillåtit sig att överdriva och ta ut svängarna hade förståelsen från min sida varit större inför det som visades på scen. Att det finns företeelser under älgjakt som väl skulle gå att göra komedi kring är jag, med 35 års erfarenhet av det som utspelar sig före, under och efter jakt, väl medveten om.
Angående mitt påhopp på Västerviks teaterföreningen för ert sätt att välja ut vilka pjäser som ska visas vill jag svara att jag naturligtvis inte är medveten om hur ni går tillväga. Att ni, som du säger, tvingas välja bland pjäser som ni inte sett och som ibland inte ens är färdigskrivna är bara att beklaga och måste kännas mest frustrerande för medlemmarna själva.