INSÄNDARE: En dag att fira

Äntligen kan vi fira vår egen nationaldag. På min skoltid samlades den 6 juni lärare och skolbarn på skolgården för att fira flaggans dag med sång och dikter av nationalskalder. En gång var det en lärarinna som av någon anledning bestämde att jag skulle läsa en dikt. Mitt inre gjorde uppror, men det var bara snällt att lyda order, väl medveten om vad annars blev min fars reaktion.
Som ung SSU:are blev jag medveten om våra påtvingade nationalsymboler, Altaret, Tronen och Penningen. Mot sin vilja tvingades man att efter lång inskolning korsförhöras av prästen på konfirmationsdagen.
Under krigsåren blev vi förskonade från att hissa hakkorsflaggan. När fredsdagen firades i maj 1945 minns jag att en kyrkoherde vägrade hissa den svenska flaggan denna dag och han var tyvärr inte ensam i landet.

Under rekryttiden blev man inte bara utbildad i försvar, det var lika viktigt att i stram givakt stämma in i den dagliga kören "Gud bevare konungen och fosterlandet". Råkade man vara mitt på kaserngården när flaggan halades då var det bara att sträcka ut sig som en rak flaggstång och göra ett snyggt honör och invänta gliringar från bassar som hunnit ta skydd bakom en kasernknut.
När Dag Hammarsköld omkom 1961 gjorde jag en repmånad på Gotland. Officerarna blev som tokiga, dom beodrade uppställning av allt manskap och talade om ofred. Läget var alltid ett stort moln (atom) från öster. Flyganfall och fiendetrupp kom alltid också från samma väderstreck.
Vi var många som reagerade, men ingen vågade tala öppet om bristande respekt för vår neutralitet. Hade någon vågat säga emot då hade det betraktats som uppvigling, vilket kunde få negativa effekter i vår civila tillvaro.

I 1:a Maj-tåget 1971 i Västervik var vi några som ville demonstrera mot Vietnamkriget, vilket inte ansågs rumsrent och vi fick på nåder gå sist i demonstrationståget. I december samma år fördömde Olof Palme de amerikanska bombningarna av Hanoi. Året efter fick vi gå först i tåget och då om någonsin var man stolt att marschera bakom den svenska flaggan.
Svenskarna värnar om sin fana och avskyr när hakkorsanhängare använder vår nationalsymbol. Visst känner man stolthet när man i tv-rutan ser våra idrottsmän och kvinnor vunnit stora mästerskap och hyllas med blågul flagga och nationalsång.

Svenska kyrkan har, om än med viss tvekan, accepterat bortfallet av Annandag Pingst till skillnad mot alla mörkblå som ville bli av med arbetarerörelsens 1:a Maj. Hoppas att vår nationaldag blir en dag att fira både för kungatrogna och republikaner, gamla och nya svenskar.

Insändare: En dag att fira