En del i äldreomsorgen var bättre förr
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det kan visst vara olika på olika ställen, men det är också en del av 40-talets verklighet att den äldrevården som jag känner till och som jag även arbetade med var mycket bra och på en mycket bra nivå. Vi som personal hade bra kontakt med alla boende där och jag är helt säker på att dessa då äldre människor verkligen trivdes och kände sig vara väl omhändertagna. Allting var rent och fint och de boendes personliga hygien var helt klanderfri.
Maten lagades på ålderdomshemmet och det var en färsklagad god mat som de boende var vana vid att äta hemifrån. Till jul till exempel slaktades det två grisar och det gjordes alla de förnämliga omtyckta välsmakande produkter som hör den lantliga hemmaslakten till.
Jag och andra var vana med sådant från föräldrahemmet så att det fanns både kunnande och glädje att på ett husmanskostsmässiga sätt göra den maten och den miljön som dessa äldre uppskattade så jätte mycket. Det var ju för dem som det var hemma förr i tiden. De personliga kontakterna var alltid varma och verkligen personliga.
På den tiden kunde vi inte ens tänka oss att dagens äldreboende skulle bli hänvisade till intet smakande mat i plastlådor som färdats långväga och blivit tillagad ofta flera dagar tidigare.
Margareta Wersäll må gärna vara fascinerad av Ivar Lo Johanssons författarskap, men jag talar om sådant som själv har varit med om och upplevt. Ingen tvekan om att en hel del var bättre i äldreomsorgen på 40-talet än vad det ofta är i vårt rika moderna samhälle.
Vi får naturligtvis med tacksamhet behålla allt som har blivit bättre med tiden, men inte bespotta och förkasta det som har varit bättre förr.