En gudstjänst utan Gud
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inte genom någon av de (mänskliga) röster jag lyssnat till kunde jag höra hjärtan som talade. Det var för mig omöjligt att be från hjärtat när den som ledde bönen inte själv bad utan bara läste.
Hade också mycket svårt att känna in vad en text ville säga till mig när personen vid mikrofonen läste texten till synes utan vilja att framföra något som betytt något för honom eller henne personligen.
Vad gäller psalmerna hade jag klara svårigheter att känna mig delaktig i den världsvida och himmelska lovsången när tempot snarare ledde tanken till den sorgligaste av begravningar. Det enda som egentligen var beständigt i denna gudstjänst var ordningen, agendan, strukturen. Men om denna struktur inte fylls av något med liv, då är väl heller inte den något vidare att klamra sig fast vid?
Varför inte pröva att skrota ordningar och traditioner (vari den ursprungliga funktionen ofta glömts bort för länge sedan) för en söndag eller två, fråga sig vad man egentligen vill eller kanske snarare om man över huvud taget vill något. Våga utvärdera gudstjänster efteråt. Videofilma dem och se dem tillsammans i arbetslaget. Diskutera sedan om det man vill också blir synligt i gudstjänsten.
Jag tror att människor i dag har har större längtan efter Gud än någonsin. Må bara kyrkorna (och nu syftar jag inte enbart på de anställda utan alla som tror) ta vara på detta! Må vi alla visa hur Guds hjärta blöder för varje människa som lider och hur stor hans vilja och möjlighet till att läka och upprätta är.
För övrigt vill jag understryka att jag inte kommer att gå ur Svenska kyrkan för att den är, var och alltid kommer att bestå av ofullkomliga människor som inte alltid gör så bra ifrån sig. Jag har förstås sett och upplevt mycket gott och många underbara gudstjänster i svenskkyrkliga församlingar runt om i Sverige. Tror även att ambitionen och viljan är god även i Västervik och att det finns mycket som fungerar bra här, men att det som skall till är en frimodig självkritik.
För att citera Sv Ps 288: ?Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor. Krossa vårt skal av värdighet och blyghet. Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska. Gud, gör oss fria!?