En kär vän vid frukostbordet
Jag älskar att läsa Västerviks-Tidningen på nätet! Då är jag äntligen min egen lille chefredaktör och kan möblera om i texterna precis som jag vill huller om buller, musen far som en skållad råtta på frukostbordet när jag läser på nätet.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nät-VT hade en webbfråga häromsistens: "Hur länge tror du att dagstidningar tryckta på papper kommer att finnas kvar?" Hustrun och jag klickade på "mindre än fem år" och ringde VT och sa opp prenumerationen.
Senare förstod vi att vi missuppfattat frågan - det var inte VT som skulle finnas kvar mindre än fem år!
Uppsägningen fick ändå kvarstå, ingen av oss ville gå i bräschen för ett snöpligt återtåg, så nu står VT där materialiserad till en datorskärm på vårt lilla frukostbord.
Och visst är den underbar, den håller full koll åt mig att båten inte blir stulen i Fiskarhamnen (kanske kan försäkringen modifieras?) och att inga slemma bovar bryter sig in i min bank på torget, fantastiskt; där ligger Nyheterna i lä!
Nackdelar finns dock, kan vara lite jobbigt på nätterna att kliva opp med jämna mellanrum och kasta ett öga på båt och bank.
Men hustrun sover ändå ganska illa och klagar inte över sitt bevakningsuppdrag. Sitt lilla missnöje med att skärmen skymmer på frukostbordet har hon lovat åtgärda med en sån där liten vik- och bärbar dator. Då blir alla här hemma nöjda med allt - guskelov!