En misshandel utanför akutpersonalens arbetsuppgifter
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi tänker att det är nära till akuten och därför kanske enklare att vända sig direkt dit, men ack vad vi bedrog oss. På akutmottagningen möts vi av personal bestående av två kvinnor som undrar varför vi kom dit. Vi beskriver vad som inträffat och berättar då också att mannen själv inte kan röra sig och därför inte på egen hand kan ta sig till akutmottagningen. De säger till oss att de så klart inte kan lämna akutmottagningen, vilket vi givetvis inte bett dem om utan snarare hjälp att larma ambulans. Då undrar de om vi inte har en mobiltelefon som vi kan ringa ifrån.
Vi ställer oss då frågan, kunde inte dessa två kvinnor ha hjälpt oss att så snabbt som möjligt få en ambulans till platsen? Har sjukvårdens sparkrav nu gått så långt att de oroar sig för telefonräkningen? Väl utanför får vi inte mobiltelefonen att fungera. Idiotförklarade som vi kände oss av akutpersonalens bemötande och av medlidande för mannen som låg ensam kvar, så valde vi att återvända till platsen. Därefter stannade en av oss hos mannen medan den andra sprang och bad personalen på Åhmans om hjälp. De kunde mer än gärna låna ut en telefon för att tillkalla ambulans.
Ambulansen dyker upp kort därefter och vi blir tillsagda att vi kan gå hem. Vi går ned till bankomaten, som vi var på väg till innan, och vi återvänder hem. På tillbakavägen blir vi stoppade av polisen som givetvis gärna ville prata med oss, eftersom misstankar om misshandel och rån fanns.
På vägen hem ställer vi oss en rad frågor. Hur svårt hade det varit för kvinnorna på akuten att ringa ett samtal efter ambulans? Påverkades bemötandet vi fick av att mannen befann sig i en park som är känd i Västervik för att vara ett tillhåll för alkoholister? Och ifall mannen varit så kraftigt berusad att det var på grund av det han inte hade kunnat resa sig, rättfärdigar det då att han inte får snabbt komma under sjukvård? Tänker man att det fortfarande är tillräckligt varmt för människor att ligga på exakt samma ställe, i exakt samma position utomhus en hel natt?
Vi funderar också på hur det hade gått ifall man själv var i den situationen och hur personalen på akuten reagerat om det var en släkting eller bekant som blev liggande istället.
Den medelålders mannen som för övrigt inte hörde hemma i Västervik ställde oss frågan vart ungdomarna i samhället är på väg, när man misshandlar någon, stjäl deras tillhörigheter och försvinner. Vi ställde oss istället frågan om hur vi två unga kvinnor i tjugoårsåldern blev bemötta av sjukvården. Vidare undrar vi ifall han överhuvudtaget hade fått hjälp om inte vi hade återvänt till platsen och vänt oss till Åhmans för att få en ambulans. Vi ställde oss också frågan hur många som passerat mannen och kanske till och med hört hans rop på hjälp, utan att ha stannat på grund av den rådande stämpeln parken har? Var finns medmänskligheten i dagens samhälle?Svar:
Självklart skall akutmottagningen kunna hjälpa till med att larma ambulans. Sedan händelsen blivit känd pågår en utredning för att ta reda på omständigheterna.
År 2004 hade akutmottagningen i Västervik 17 230 läkarbesök. Många gånger får personalen arbeta under stor stress, varför patientbemötandet ibland inte blir helt perfekt. Vi kan dock hela tiden bli bättre, något vi ständigt arbetar på. Vi har bland annat deltagit i publika mätningar (patientenkäter) som publicerades i förra veckan.
Trots det inträffade vill jag framhålla att vi har en mycket kompetent personal som många gånger får bemästra svåra situationer.
Medmänsklighet (empati) är en av grundpelarna i sjukvården.