En rundpall på sakligheten och Gamleby folkhögskola
"Måttet rågat". Hans Ålund, rektor för Gamleby folkhögskola tycker att fyra borgerliga landstingspolitiker ger skolan och sakligheten en rejäl rundpall i nyllet. Arkivbild: Hans Brandin
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag hade hoppats att för utbildningens skull slippa föra denna diskussion i media. Men nu börjar sakfelen bli så grava att måttet är rågat. I sin iver att markera en politisk position slår Jörgen Andersson (m), Eva-Lena Fungmark (c), Ann-Charlotte Svensson (kd) och Sonny Johansson (fp) en rundpall som nockar egna partikamrater, sakligheten, folkhögskolans frihet och Gamleby folkhögskolas personal.
Det är väl alldeles utmärkt att man för en diskussionen om alternativa driftsformer. Som tjänsteman har jag inga synpunkter i den frågan. Men ska det bli någon reda i diskussionen bör sakuppgifterna stämma. Man kan inte som nu förlita sig på information från en part. Grundlösa påståenden i insändaren skapar stor oro bland studerande och personal.
Varför har ingen tagit kontakt med Gamleby folkhögskolas styrelse eller med mig som handlagt frågan för ytterligare information? Jag har under ett halvår på min styrelses uppdrag fört förhandlingarna med Lernia AB, hållit i kontakterna med KY-myndigheten som fattar beslut om vem som ska driva utbildningen, gjort de ekonomiska kalkylerna och hållit i kontakten med utbildningens ledningsgrupp som företräder branschen som utbildningen utbildar för. Jag har dessutom under ett år varit ansvarig för utbildningens genomförande.
Jag tror mig dessutom kunna bedöma hållbarheten i den privata intressentens utbildningsplaner, utvecklingsplaner, pedagogiska upplägg, administrativa rutiner och ekonomiska kalkyler. Problemet är att inget av detta har presenterats för landstingets politiker. Orsaken är att det inte funnits några sådana kalkyler eller planer. Det räcker inte, som insändarskribenterna tror, att någon är villig att ta över en utbildning. Man ska ha förutsättningarna också. Den opartiska konsultrapport som undersökt förutsättningarna för ett övertagande kommer till samma slutsats och menar att Gamleby folkhögskola är mycket lämplig som huvudman för denna utbildning.
Dessutom förde Lernia AB samtal under två månader med den tilltänkte private entreprenören innan man vände sig till Gamleby folkhögskola. Man fick inget seriöst eller hållbart förslag och bud från den private entreprenören på hur ett övertagande skulle se ut. Också företrädare för Västerviks kommun tog kontakt med oss när utbildningen var på väg att försvinna från kommunen.
Min styrelse, med borgerlig majoritet, var helt enig om att om privatiseringen inte var möjlig så skulle vi försöka ta över. Styrelsen tog ansvar för bygden och för den regionala utvecklingen. Helt i överensstämmelse med det uppdrag som vi har från landsstinget och riksdag och regering.
Nu berömmer sig insändarskribenterna av att det är dom som fixat detta. Kul! Sanningen är att man i stället äventyrar utbildningen genom att sprida en obefogad oro både bland studerande och bland personal. Påståendena om att skolan kan få ekonomiska problem och att annan verksamhet kan påverkas negativt på grund av övertagandet är gripna ur luften. All ekonomisk verksamhet innehåller ett risktagande. Det gäller alla våra kurser. Men tv- och videoproduktionsutbildningen finansieras genom särskilda anslag från KY-myndigheten och påverkar inte andra utbildningar på skolan. Vår ekonomiska ställning är god men om ni är intresserade av de ekonomiska förutsättningarna ger jag gärna mer information.
Vidare skadar insändarskribenterna utbildningen genom att sprida obefogad oro om utbildningens framtida kvalitet. Påståendet att utbildningen står och faller med den tekniker som velat ta över utbildningen är både felaktig och en ganska grov förolämpning mot den person som förestår utbildningen. Projektledaren/kursföreståndaren har den långa professionella yrkeserfarenheten bland annat som producent på Sveriges Television och har nära personliga kontakter med branschen och kan mediet. De olika kompetenserna som funnits på skolan har tillsammans med åtskilliga gästlärare med expertkunskaper drivit utbildningen på ett framgångsrikt sätt. Vi har en lösning på teknikerfrågan för den närmaste tiden som vi anser garanterar utbildningens kvalitet.
Det som bekymrar mig mest är ifrågasättandet av folkhögskolornas frihet att själv bestämma sitt kursutbud. Ända sedan Gamleby folkhögskolas start 1876 har den egna lokala folkhögskolestyrelsen beslutat om vilka kurser som ska bedrivas. Denna närhet till verkligheten har givit den flexibilitet som varit huvudskälet till att skolan överlevt under 130 år. Landstinget har givit mål och riktlinjer för sina folkhögskolor inom de ramar som det statliga regelverket satt upp. Men skolornas frihet att själv bestämma sin kursverksamhet har tidigare aldrig varit ifrågasatt. Nu kör man över sina partikamrater i den lokala folkhögskolestyrelsen och menar att landstingsstyrelsen ska fatta beslut om detta. Gäller detta bara denna utbildning och gäller det bara Gamleby folkhögskola?
Ett borttagande av friheten att själv lokalt bestämma kursutbudet kan äventyra våra framtida utvecklingsmöjligheter. När Gamleby folkhögskola hos landstingsstyrelsen framförde önskemål om att få ekonomiska medel för övertagandet av tv- och videoutbildningen ville vi låna pengarna på tre år. Vi fick ett år på oss och har nu på ett år betalat tillbaka dessa pengar samtidigt som vi gör ett bra ekonomiskt resultat. Vi hade naturligtvis funnit oss i ett avslag på vår framställan om ekonomiskt stöd, även om vi det året gjorde ett överskott som med råge täckte lånebehovet. Men vi kunde inte föreställa oss att rätten att bestämma över den egna kursverksamheten skulle ifrågasättas.
Den diskussion som uppstått på grund av vår vilja att stödja bygden i sin utveckling genom att rädda kvar en viktig utbildning är mycket olycklig. Den skymmer det faktum att Kalmar läns landsting har en mycket positiv syn på sina folkhögskolors verksamhet och har gett dem ett stort förtroende att bidra till bättre folkhälsa, ökade kunskaper och regional utveckling. Vi hade hoppats på att få arbetsro att koncentrera oss på detta viktiga.