Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Har läst om Karl Anderssons firande. Han har varit pensionär i 40 år, "Kalle på Hälla"! Exakt lika många år har undertecknad kvar till 105-årsdagen.Jag vet inte om jag skulle orka fira i dagarna tre när jag nu, framöver, fyller 65! Men denne man var i gång redan på torsdagen med att återinviga Edshöjden, för att nästa dag firas med stort kalas i Loftahammar! På lördagen var det fest i församlingshemmet, sistnämnda ort, där alla som under året fyllt och fyller 80, 90 och däröver inbjudits till lunch med underhållning.När vi, något yngre. "Prima Donnor" i egenskap av underhållare dagen till ära, gick runt och hälsade på de pigga jubilarerna, fick åtminstone jag lätt hicka! Vem sitter vid ett av borden om inte just Karl Andersson? "Kalle på Hälla"-105 år bliven! För första gången fick jag träffa denne omtalade krutgubbe!Det var en stor ära att få sjunga och spela för alla dessa fina människor och jag kan inte annat än undra lite över den tid som komma skall. 40 år framåt. Tanken svindlar, fast får man vara med om hälften och då i samma goda form som de flesta verkligen var, ja i så fall är det toppen att bli pensionär! Man har ju känt sig både rädd och fundersam. Inte kan det väl vara dags redan? Men så är det och alla blir vi vuxna - även en barnslig jeanstjej som stannat på 28-årsstrecket.Tack för att vi fick vara med om denna fantastiska stund i församlingshemmet, för god mat och varm gemenskap!
