En undran
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag respekterar detta. Men någon anhörig fick jag inte tag i.
Tog en promenad till sjukhuset och frågade en dam som satt i centralkassan om mitt bekymmer. Döm om min förvåning när hon "lätt som en plätt" ringde till växeln, och på två minuter visste jag var min tjejkompis låg.
Vem gjorde rätt? Varför har inte centralkassan samma rutiner som akutmottagningen?
Lite otäckt, om nu min tjejkompis ville vara ifred från en massa "springande" kompisar.