Energiomställning - till vad?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Många minns väl miljöoraklet Olof Johanssons stolta utlovande. "Den föråldrade kärnkraften kommer att ersättas av framtida högteknologiska energisystem." Vad består nu dessa av, var finns det nya högteknologiska så här 25 år senare?
Låt oss ta en titt på dem.
Biobränslen, det vill säga ved, avfall och sopor kan knappast anses som nyheter. Mänskligheten använde elden för så där omkring 700 000 år sedan. Visserligen har användningen blivit effektivare, men knappast högteknologisk. Men prefixet bio- låter ju miljövänligt.
Vindkraften utnyttjades redan under antiken. Omkring år 1900 fanns enbart på Öland hundratals väderkvarnar varav huvuddelen försvann när effektivare metoder kom fram, till exempel ångkvarnen i Kalmar. Dagens omhuldade och kraftigt subventionerade vindkraft ger dessutom ett marginellt tillskott till vårt energibehov.
Så till värmekraften, det vill säga en kombination av el- och värmeproduktion. Att elda för värme var ju ingen nyhet, men här utnyttjas delvis bränslets värmeinnehåll till att också via ångproduktion driva en turbin, som i sin tur driver en generator. Är turbinen framtida högteknologi? Heron visade sin ångkula för 2200 år sedan. Dagens turbiner har mer än hundra år på nacken.
Därmed över till ett direkt utnyttjande av solenergi. Är det en nyhet? Sokrates presenterade sitt solhus för sisådär 2400 år sedan, en genial idé för en jämn fördelning av solvärmen året runt. Växthusen får väl sägas vara en föregångare till dagens solfångare.
Men värmepumpen är väl i alla fall en nutida innovation? Även här måste en och annan bli besviken. År 1852 påtalade lord Kelvin (han med temperaturen) i Royal Science de stora värmeförlusterna vid uppvärmning av hus. Han presenterade det termodynamiska underlaget, men tiden var ännu inte mogen för hans värmepump.
Några ord om naturgasen, som av oljebolagen transporteras ut i allt mer omfattande ledningsnät. Ordet "natur-" i olika sammanhang har liksom "bio-" fått en nästan religiös innebörd för miljöfanatikerna. Detta är en lek med ord. Den rätta benämningen bör vara fossilgas, då den är ett fossilt bränsle.
Tillbaka till kärnkraften. Från miljöhåll framhålls alltid de extremt långa halveringstiderna för avfallet. 100 000 år är en vanlig debattsiffra. Men vetenskapen och tekniken står inte stilla. Forskningen går ständigt framåt. Man använder nu begreppen separation och transmutation i samband med studier om hur förvaringstiden avsevärt kan förkortas.
Betydligt allvarligare är den globala uppvärmningen till en stor del förorsakad av kol- och kolväteförbränning. Här kan man tala om en "tickande bomb". Metan kan bli det allvarligaste hotet, då den som växthusgas är tjugo gånger effektivare än koldioxid.
Metan finns i mycket stora mängder lagrat där permafrost hittills rått och kommer successivt att frigöras, när till exempel en tundra värms upp. Metan finns bundet på andra sätt i jordskorpan och i gammal is i form av hydrat och väntar bara på att frigöras. Sådan is "brinner" om den antänds.
Forskare använder nu ord som "gigantisk naturkatastrof" och "värmekatastrof" när frigörande av metan kommer på tal.
Så låt oss behålla och helst vidareutveckla kärnkraften och därmed begränsa nya tillskott av växthusgas genom förbränning. Än har vi inte fått skåda in i Olof Johanssons framtida högteknologiska energisystem.