Ensamstående är bortglömda
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag läser det blir jag förbannad och ledsen. Jag är ensamstående, underbetald undersköterska i Västerviks kommun med en bruttolön på 16 000 kronor i månaden. Som pensionär kommer jag att få 7 000 kronor.
Det talas inte ens om oss.
Barnfamiljer där båda arbetar är vinnare. Men hur är det med pensionärerna? Ja, vissa har nog inte så mycket men de allra flesta klarar sig otroligt bra och har en buffert. Vissa pensionärer har aldrig tidigare haft det så bra.
Som frånskild och med den usla lönen från kommunen finns inte många kronor kvar när man betalat skatten, försäkringar, hyra, telefoni med mera. Dagstidning existerar inte för oss. Vi ensamstående lågavlönade finns aldrig med i några sammanhang.
Sluta tycka synd om alla pensionärer. De flesta har det bra.
Snart pensionär