Ett bortglömt barn
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I dag är det aktuellt att tala om de bortglömda barnen och jag är också ett av dem. För mig är det helt obegripligt att ingen ser, ingen lyssnar på dessa utsatta barn.
På 1970-talet så var det mer regel än undantag att placera barn i fosterhem. Barn som i sin hemmiljö for illa blev ofta offer för uppslitande separationer och blev helt enkelt fosterhemsplacerade hos familjer som kanske var direkt olämpliga för att ha ett fosterbarn. Jag hamnade hos en familj där jag for väldigt illa. Jag har blivit utsatt för psykiska, fysiska och sexuella övergrepp under fem år av mina fosterföräldrar. Det blev vardagsmat, något som jag fick utstå hundratals gånger!
Jag som bara var ett litet barn kände mig mycket rädd, ledsen och helt ensam. Jag gjorde flera självmordsförsök och utvecklade ett självdestruktivt beteende som jag än i dag har svårt att tackla. Jag skär mig för att lindra min ångest. Mitt liv som vuxen är väldigt jobbigt i perioder och det sliter hårt på både kropp och själ. Jag funderar ofta på hur mitt liv skulle sett ut om jag hade hamnat i ett kärleksfullt fosterhem, men det är frågor som jag aldrig kommer att få svar på och det måste jag acceptera.
Till skillnad från insändaren 10/5 så kan jag bara tala gott om vuxenpsykiatrin i Västervik. De har alltid lyssnat på mig, stöttat mig och hjälpt mig i samtalsterapi. En stor eloge till alla inom psykiatrin i Västervik, både slutenvården och öppenvården. De har mycket kunskap och empati. Däremot så är jag besviken på de sociala myndigheterna som inte har lyssnat på mig och verkligen tagit reda på hur jag mådde och min sociala situation när jag var placerad i fosterhem.
I dag har jag man och barn och jag jobbar aktivt med att komma ur det jobbiga som jag upplevde som barn.
Jag hoppas att allt som sägs och skrivs i media angående de bortglömda barnen öppnar ögonen på de människor som finns runt dessa barn. Inget barn ska någonsin behöva bli misshandlad eller kränkt. Alla barn har rätt till en trygg och kärleksfull uppväxt och det är ditt och mitt ansvar och alla barns rättighet!
Drabbad