Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den nyligen lagda infrastrukturpropositionen kan liknas vid ett stort vackert inslaget paket med en litet Märklintåg som innehåll. Infrastrukturminister Åsa Torstensson har gått ut och talat vitt och brett om den kraftfulla satsningen på miljövänlig trafik. Men vid en genomläsning av propositionen framträder en annan bild.Järnvägens drift och underhåll får sedan några år kring 4 miljarder kronor per år. Det räcker inte, därav de stora störningar som tågresenärer känner av ganska ofta. Banverket anger behovet till 7 miljarder kronor årligen. Regeringens förslag i infrastrukturpropositionen är en ökning till 4,25 miljarder kronor under innevarande mandatperiod. Efter valet vill man anslå 5,3 miljarder kronor per år. För sent och för litet. Fortsatta förseningar för det miljövänliga tågresandet är med andra ord att vänta. Det gäller både länsjärnvägar såsom Tjustbanan och våra stambanor. När det gäller nyinvesteringar i järnvägen så ökar regeringen anslaget från dagens 9 miljarder kronor per år till 10,25 miljarder kronor under nuvarande mandatperiod. Sveriges regioners sammanlagda investeringsbehov uppgår till 400 miljarder kronor enligt en inventering som Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet gjort i år. Med den takt som regeringen föreslår skulle det ta 40 år till Sverige finge ett modernt järnvägsnät.Men inte ens det är säkert vi får enligt denna proposition. Ty regeringen har inte beslutat mer än att under kommande decenniet ska sammanlagt 217 miljarder satsas på järnvägar och vägar. Andelen som ska tillfalla järnvägen ska utredas i ett år till. Det statsbidrag som länstrafikbolagen fått för inköp av rälsfordon ska ej förlängas. Banavgifterna ska höjas.När Järnvägsfrämjandet talat med politiker ute i regionerna har vi förstått att man önskar att järnvägarna rustas upp för bättre miljö, ökad trafiksäkerhet och förstorade arbetsmarknader.Statsfinanserna är utmärkta med budgetöverskott om drygt ett hundra miljarder kronor sedan några år. De samhällsekonomiska kalkylerna som regeringen anser tala mot järnvägsinvesteringar är föråldrade och beaktar inte värdet av förstorade arbetsmarknader och en bättre miljö och kan inte ligga till grund för investeringsbeslut. Vi behöver politiker som kan se bortom räknedosan och likt exempelvis Spaniens, Tysklands och Frankrikes regeringar inse att framtiden kräver mer järnvägar. Länets riksdagsledamöter bör verka för att underhålls- och investeringsnivåerna höjs till det dubbla, så att vi får ett järnvägsnät som svenska folket vill ha enligt den resandeökning vi ser på järnvägen.Riksdagen ska behandla propositionen den 18 december, så det finns lite tid att verka ännu.