Ett samhälle för alla - även funktionshindrade
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag har läst igenom detta dokument, blir jag förvånad över med vilken medvetenhet, som arbetet har genomförts. Man säger uttryckligen att handikapp inte enbart är en egenskap hos den enskilde utan ett förhållande mellan individen och omgivningen. Det betyder att det är den omgivande miljön (fysiskt, socialt och psykologiskt) som avgör om en viss person i en viss situation är handikappad eller inte.
I programmet konstateras att kommunen har ett övergripande ansvar, när det gäller att uppmärksamma sådana brister i miljön inom olika samhällsområden, som hindrar människor från att delta i samhällslivet på lika villkor. Programmet ska vara ett levande dokument, som ständigt måste hållas aktuellt och utvecklas och initiativ ska tas för att skapa forum för dialog och samverkan för berörda vårdgivare.
Inspirerad av denna läsning fick jag en tanke att detta borde vara inkörsporten till det hållbara samhälle, som det talas så mycket om, men som inte någon riktigt kan redogöra för. Jag skrev helt enkelt ett brev (2005.11.17) till kommunstyrelsen och politiker i Västervik och Kalmar läns landsting om att den sökta attitydförändringen i samhället inte bara skulle gälla den funktionshindrade utan generellt personer i en underlägsen ställning, det vill säga barn, äldre, kvinnor, patienter, klienter, elever, kunder, medborgare etcetera eller detsamma som "Den Andre", som vi lär oss i etikläran.
Jag avslutar brevet med tanken att den medvetenhet, som präglar handikappolitiska programmets tänkesätt, också kommer att visa sig vara något, som motverkar all diskriminering, till exempel mot kvinnor, barn, homosexuella, personer med kulturella avvikelser. Min slutsats är att det handikappolitiska programmet är ett "guldägg", som Västerviks kommuns ledning nu ska kläcka med värmen från den nyvunna medvetenheten.