Fakta om gymnasielunch och att skapa sysselsättning
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om Ove Gustavsson fortsättningsvis skall delta i debatten, vore det bra om han höll sig till fakta. Eller kan det vara så, att han istället medvetet far med lögner för att vilseleda våra kommuninnevånare i förhoppning att han på detta vis ska få fler röster till sitt socialistiska parti vid kommande val?
Det första faktafelet/lögnen, är när han påstår att ungdomar från andra orter (jag utgår ifrån att han menar andra kommuner), skulle få en extra kostnad för lunchen när dom studerar i Västerviks kommun. Om dessa elever inte tillhör någon av de 43 kommuner i Sverige som i dag beslutat att ta en avgift för gymnasielunchen, så är deras lunch fullt ut skattefinansierad, det vill säga den betalas av deras hemkommun, inte av den enskilde eleven. Jag skulle bli förvånad om inte förre kommunpolitikern Ove Gustavsson visste att de beslut som vi politiker i Västervik kommun tar, enbart gäller våra egna medborgare.
Däremot är det ju inte bra om det finns familjer/elever som inte har råd att betala åtta kronor om dagen för en lunch, men det vore heller inte bra att utöka antalet barn i förskolegrupperna, vilket var oppositionens förslag som alternativ till lunchavgiften på gymnasiet, när vi var tvingade att minska budgetramen i barn- och utbildningsnämnden, 2003-2006.
Den andra lögnen, och här skriver jag lögnen, det är när Ove Gustavsson försöker få läsarna att tro, att jag gör väldigt lite för att skapa sysselsättning. Sanningen är tvärt om, nämligen den att jag tillsammans med kommunalrådet och övriga inom majoriteten och i ärlighetens namn även delar av oppositionen, arbetar intensivt med denna fråga. Kommunen försöker att tillsammans med det lokala näringslivet samt andra intressenter, skapa goda förutsättningar för företag och entreprenörer att finnas kvar eller etablera sig i vår kommun. Detta gör vi med våra befintliga medel, samt genom påverkan mot bland annat regeringen som har huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken och infrastrukturen i hela Sverige.
Problemet är att detta arbete inte syns utåt, annat än när det kommer nya arbetstillfällen. Jag har full respekt för att de som blivit arbetslösa känner frustration. Och jag skulle tillsammans med dessa bli väldigt glad om något stort företag med ett behov av 300-1 000 anställda, skulle vilja etablera sig i Västerviks kommun. Men nu är inte tillvaron så enkel. Att ersätta alla de arbeten som försvann med bland annat Electrolux och nu senast i Ankarsrum tar tid och kräver hårt och tålmodigt arbete.
Vidare säger Ove Gustavsson att jag ej protesterar. Hade du varit nöjd om jag stått på gator och torg och skrikit ut min ilska eller hade det känns bättre om jag fyllt tidningen med protestskrivelser med egen namnunderskrift? Eller kan det vara så att du Ove Gustavsson tror att om jag, Mats Hugosson, lokal kommunpolitiker i Västerviks kommun, om jag bara hade tagit ett kommunpolitiskt beslut om att förbjuda multinationella företag att flytta utomlands och samtidigt beslutat att om de i alla fall gör det så ska de betala tre årslöner till varje anställd, så skulle detta beslut gälla och inget företag skulle våga flytta. Om du tror detta eller om du lyckas lura någon annan att tro att det fungerar på det sättet och får röster till socialistiska partiet på dom grunderna, då blir jag inte upprörd, då blir jag förtvivlad.
Men jag ska protestera, och det gör jag även i fortsättningen på mitt vis. Nämligen genom att fortsätta försöka skapa lokala förutsättningar i vår kommun och vid nästa val röstar jag på centerpartiet som är ett av dom allianspartier i riksdagen som vill öka företagandet, samt lyfta människan ur ett bidragsberoende, ett bidragsberoende som socialdemokraterna skapat under nästan sextio år vid makten. Jag vill leva i ett grönare Sverige, där människor kan växa och påverka.
Istället för det socialistiska makt- och bidragssystemet, vill jag leva i ett Sverige där människan står i centrum.(c)