Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Socialförvaltningen i Vetlanda är inte på något sätt unik när man under lång tid blundade för flickan Louises utsatta situation hos sin pappa. Tror ni verkligen att detta är en engångsföreteelse? Vakna! Detta händer flera gånger varje år, kanske flera gånger i veckan då socialförvaltningen inte tror på dessa utsatta barn och man väljer att blunda för problemen i stället för att hjälpa dessa barn. Jag växte upp i en stor stad i Mellansverige på 70-80-talet. Det fanns inte någon hjälp att få. Det låter så bra med de sociala myndigheterna men de fungerar inte när de så väl behövs. Vad tror du hade behövts för mig? Kanske skulle lagen om vård av unga (LVU)hjälpt mej då? Kanske? Men framför allt så skulle de sociala myndigheterna hjälpt mej komma i från min plågoande som förstörde mitt liv både fysiskt och psykiskt, men socialförvaltningen valde att lyssna på honom och inte på mig. Det finns faktiskt personalresurser och ekonomiska resurser på socialkontoren. Använd dessa resurser till att hjälpa barnen som far illa, visa att det finns någon som lyssnar och tror på dem!
