Får man hjälp med brandvarnare?
Kontroll av brandvarnare. I december 2002 genomfördes en kampanj för kontroll av brandvarnare i hushåll i kommunen. Brandman Peter Torstensson kontrollerade den här brandvarnaren hemma hos en pensionär i Västervik. Arkivbild: Anders Steiner
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I samband med det som stod i VT om fixare kunde läsas att räddningstjänsten skulle hjälpa till med uppsättning och batteribyte i brandvarnare. Hur fungerar det i praktiken i dag?Det insändarskribenten syftar på måste vara antingen det erbjudande som gick ut i samband med brandvarnarkampanjen för ett par år sedan eller också de diskussioner som förts om att inrätta en "Malte" i Västervik.
Malte är ett begrepp som myntats utifrån att en kommun i Sverige inrättade en tillfällig tjänst som kommunal fixare, med arbetsuppgift att hjälpa äldre att utföra sådana saker som kunde innebära att de föll och bröt armar eller ben. Exempel på sådana arbetsuppgifter var till exempel att sätta upp och ta ner gardiner, byta glödlampor, byta batterier i brandvarnare, se över trösklar och lösa mattkanter med mer.
I Västervik har inga beslut om någon tjänst liknande Malte fattats ännu utan det ligger helt på idéstadiet.
Vad gäller brandvarnarkampanjen så var det ett riktat engångserbjudande i samband med att kommunen fattade beslut om att alla utrymmen där folk sover minst ska ha en brandvarnare.
Rent ansvarsmässigt framgår det klart och tydligt i Lag om Skydd mot Olyckor, SFS 2003:778, att ansvaret ligger på den enskilde fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren (hyresgästen) att ha erforderlig utrustning. I Statens Räddningsverks allmänna råd och kommentarer om brandvarnare i bostäder, SRVFS 2004:2, kan man läsa att ansvarsfördelningen mellan fastighetsägare och hyresgäst bör vara sådan att fastighetsägaren bekostar och monterar brandvarnaren och hyresgästen ser till att den fungerar (har batterier i sig och testas regelbundet).