INSÄNDARE: Fel slutsatser om spekulation och fel om skattesänkningar

Nils Ronqvist (VT 2007-09-11) drar fel slutsats av mitt inlägg om spekulation. Poängen var att man i de flesta fall först i efterhand kan avgöra om något varit spekulation eller inte. Av den anledningen går det inte att, som Nils och andra gör, på förhand döma ut Holiday Club (HC) som spekulation. Det är riktigt att som han skriver att skattepengar ska användas för invånarnas bästa. Men innebär det då att han inte tror det vore bra för bygdens invånare om HC skapar de förväntade 200-300 jobben, stärker besöksnäringen och gör vår kommun till en året-runt-destination? I så fall tror jag Nils tillhör en minoritet.
Vi måste vara klara över att de ekonomiska trenderna i dag gynnar de regioner som redan är stora, som har relativt många högutbildade och goda kommunikationer. Det är sådana regioner som växer snabbast. Västerviks kommun har inte dessa förutsättningar. Men det är vi som bor här som främst måste ta ett gemensamt ansvar för att göra det bästa av våra möjligheter. HC erbjuder en god möjlighet att växla bygdens näringsinriktning, från industri till besöksnäring och mer permanent vända befolkningsutvecklingen. Är det inte minst lika mycket spekulation att istället passivt åse en svag befolkningstrend och på så sätt försumma kommunens långsiktiga utveckling?

Skribenterna Rönberg, Regell och Jansson ondgör sig (VT 2007-09-13) över "nedskärningar" i samhälle och kommun. De hävdar att enorma skattesänkningar skett under de senaste 20 åren och det är orsaken till besparingarna. Vad är då fakta?
År 1985 var skatternas andel av Sveriges BNP 50 procent och cirka 20 år senare (2006) ligger andelen kvar på drygt 50 procent. Andelen är således oförändrad. Sveriges nivå är för övrigt den högsta bland alla OECD-länder och klart över snittet för EU som är cirka 39 procent. Skatteintäkterna uppgick 1985 till totalt 718 miljarder kronor. För 2007 beräknas de bli 1 478 miljarder kronor. I absoluta tal tar det offentliga 20 år senare in mer än dubbelt så mycket i skatt.

Siffrorna ger dock inte hela bilden av hur mycket resurser som det offentliga tagit i anspråk. Staten har under perioden dessutom spenderat ytterligare 675 miljarder kronor eftersom statsskulden under perioden ökat från 595 miljarder kronor till 1 270 miljarder kronor. Att utifrån dessa fakta tala om "enorma skattesänkningar" är inget annat än trams. Det är inte skattesänkningar som orsakat nedskärningarna.

Besparingarna blev nödvändiga eftersom det offentliga växte för snabbt och ökningen delvis byggde på en ohållbar ökning av upplåningen. Det hedrar dock skribenterna att de är villiga att sätta sina namn under sina vilda påståenden. Det kan man tyvärr inte säga om signaturen "Muntergökarna" (VT 2007-09-17) som framför liknande dystra tankegångar under en signatur. När han/hon eller de för ett resonemang där det medborgarna får behålla efter skatt kallas för "gåvor" förstår vi att grundsynen är att all lön för allt arbete tillhör staten och ingen annan. Det synsättet har prövats praktiskt i stor skala i samhällen på andra sidan Östersjön under en stor del av 1900-talet. Resultatet var förödande för välstånd, välfärd och medborgare.
Harald Hjalmarsson
Kommunalråd

Insändare: Fel slutsatser om spekulation och fel om skattesänkningar