Folkbildning är nyckeln till demokrati

Utan civilsamhället rostar såväl demokrati- som ekonomimaskineriet sönder,skriver Maicen Ekman, generalsekreterare för folkbildningsförbundet.

Foto:

Västervik2009-08-13 00:06
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns all anledning att vara ödmjuk inför kommunpolitikernas uppgift att försöka rätta mun efter matsäck och göra svåra prioriteringar. På DN-debatt den 6 augusti ger Thomas Idergard, ansvarig för Timbros välfärdsprogram, beslutsfattarna rådet att i dessa kristider bevara välfärdens kärna genom att skära ner på kultur- och fritidsverksamhet. Idergard rekommenderar kort sagt storsläggan mot folkbildning och föreningsliv.Hur definierar Idergard då välfärdens kärna? Jo, som utgifter för omsorg, vård och utbildning. Väl det, men frågan är om han anser att det finns rum för demokrati i denna viktiga kärna? Det är väl känt att demokratin är extra skör under ekonomiska kristider då missnöje gror och många söker syndabockar. Det har vi sett alltför många grymma exempel på genom historien. De flesta, förmodligen Idergard själv, hävdar att vi alltid måste slå vakt om demokratin. Men det sker inte av sig självt, ty även demokratimaskineriet behöver olja. I Sverige stavas en stor mängd av den oljan "folkbildning".Flera internationella jämförande studier ger Sverige mycket väl godkänt när det gäller medborgarnas demokratiska färdigheter. Svenskarna har god kunskap om olika samhällsbegrepp och samhällsinstitutioner. De vet också hur man gör sin röst hörd gentemot det offentliga. Hundratusentals människor har lärt sig föreningsdemokrati i studieförbunden. Med ofta begränsade medel når studieförbunden många människor och skapar en livlig och mångsidig debatt, till exempel inför val och folkomröstningar. Kanske är det så att demokratins överlevnad ligger i den breda bildningen och att det är just möten mellan människor som vill utvecklas och påverka, som lyser upp mest? En levande deltagardemokrati är en grundläggande del av kommunernas demokratiska kärnverksamhet.Vid sidan om de demokratiska vinsterna av folkbildning finns de samhällsekonomiska. Dessbättre har regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, visat sig långt mer klarsynta än Idergard. De delar civilsamhällets uppfattning om att framtidens välfärdsutveckling måste bygga på ett allt starkare samspel mellan civilsamhället och det offentliga. För ungefär ett halvår sedan undertecknade regeringen, SKL och idéburna organisationer inom det sociala området en överenskommelse om att utveckla relationerna med utgångspunkt från bådas ömsesidiga beroende och del i samhällsutvecklingen. Den förväntas följas av en överenskommelse inom kulturområdet. Kommunerna klarar sig helt enkelt inte utan alla ideella och frivilliga insatser som utförs dagligen. Utan civilsamhället rostar såväl demokrati- som ekonomimaskineriet sönder.
Debatt
Maicen Ekman är generalsekreterare för folkbildningsförbundet
Läs mer om