Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Folkpartisten Sverker Thoréns artikel i Västerviks-Tidningen är lika motsägelsefull som den underliggande partirapporten "Bioenergin i klimatpusslet-politik för en hållbar lösning". Å ena sidan skriver man att bioenergin kan vara en viktig lösning på växthuseffekten och den tilltagande knappheten på olja. Å andra sidan tror man inte att bioenergin kan spela någon avgörande roll, inte ens i Sverige där dess andel redan ligger över 25 % av den totala nettoanvändningen av energi och enligt flertalet bedömningar på sikt kan fördubblas. Å ena sidan hyllar rapporten principen att förorenaren betalar (PPP) och det svenska systemet med koldioxidskatter. Å anda sidan varnar man för snedvridande subventioner och syftar då på att fossil energi som olja, kol och naturgas beläggs med avgifter och skatter medan bioenergi får undantag.Därför vill folkpartiet ha ett moratorium för biodrivmedel trots att Sverige liksom flertalet länder fortfarande kör över 95 % av alla fordon på den allt dyrare och klimathotande oljan. Hur tror Thorén att industrin skall våga satsa på den nya teknik han talar sig varm för om politikerna redan nu stryper marknaden? Vi behöver fortsätta att bygga ut bland annat dagens sockerrörs- och spannmålsbaserade etanolproduktion om det skall finnas ett intresse från berörda aktörer att gå vidare mot en nästa generation cellulosabaserade biodrivmedel. Det är lika självklart som att man måste ha barn för att få barnbarn.Sverker Thorén verkar vara dåligt påläst när han ifrågasätter spannmålsetanolens miljöprestanda. Om den som i Norrköping produceras på vanlig icke kolrik jordbruksmark och med biomassa som processenergi får vi en minskning av växthusgasutsläppen på minst 70-80 % vilket är i nivå med den bästa sockerrörsetanolen och dubbelt upp mot EU:s direktivförslag. Förutom att vara klimatsmart ger spannmålsetanolen ett energiutbyte på 1:5. Det innebär att etanolen och biprodukterna ger tillbaka fem gånger energiinsatsen räknat på hela kedjan.Jag menar också att Thorén är dåligt påläst om han tror att en avveckling av EU:s etanoltullar skulle gynna etanol producerad från rörsocker i länder som Kenya, Tanzania, Moçambique och Mellanamerika. Dessa och ytterligare drygt 130 av världens fattigaste länder har idag tullfrihet på etanol och en rad andra jordbruksbaserade varor vid export till EU. Tullfriheten ger dem en chans att konkurrera med Brasilien som med stora statsstöd under 30 år byggt upp sin industri. Även EU behöver under en övergångsperiod behålla sitt tullskydd så att biodrivmedelsindustrin kan byggas ut och förhindra att vi hamnar i ett nytt ensidigt importberoende.
