Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har tidigare tagit mig fram i staden per bil eller cykel. Jag klarar icke detta längre på grund av en bäckenskada vid fallolycka i juli 2003. För min ?logistik? har jag varit hänvisad till en tapper hustrus mobila tjänster. Jag har även använt taxi och stadens bussar. Dessa senare är utmärkta fordon med sympatiska förare. Ofta har jag nyttjat servicelinjen, som av folkhumorn döpts till ?Nykteristen?. Den är aldrig full. Men mycket användbar. En sightseeing-tur. Denna buss för mig från stadens hjärta ända fram till dörren till det facila priset av en tolvkrona. Problemet är blott, att om jag missar denna ?röda? linje, får jag vänta två timmar med tunga väskor och kassar. Även linje 1 och 2 (=8 på kvällen) har glest mellan turerna. Efter alla industridödar håller Västervik på att förvandlas till en stad av tålmodiga pensionärer. Min vördsamma fråga till KLT är: skulle man icke kunna tänka sig öka turtätheten i stadens bussar som ett led i äldreomsorgen? Tacksam för svar från någon bussig KLT-potentat
