Försäljningen av Ullevihemmet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ullevi behandlingshem AB försattes i konkurs den 26 januari 2005, SRI Lundgren Förvaltning AB, moderbolag och fastighetsägare, den 21 februari 2005. Behandlingshemsverksamheten hade då helt upphört. Fastigheterna, efter avstyckning Västervik Ullevi 2:18 och 2:21, utannonserades under rubriken "Konkursanbud" i Västerviks-Tidningen, regionalpressen, rikspressen samt på internet. 14 presumtiva intressenter tillställdes informationsmaterial, bland annat "marknadsvärdebedömning" inhämtad för konkursbouppteckningen från lokal värderingsman, vilken bedömde anläggningens värde till sju miljoner kronor. Beloppet är i sig visserligen ointressant eftersom anläggningens marknadsvärde uteslutande motsvaras av det pris högstbjudande spekulant avger och slutligen betalar, i sin tur avhängigt avkastningen av den verksamhet köparen avser bedriva på fastigheten. Även om alternativet "enbart privatbostad" inte uteslöts framstod det, på förekommen anledning, som mindre aktuellt.
Visning av anläggningen, innefattande inventarierna, genomfördes vid tre tillfällen av undertecknad. För besvarande av detaljfrågor av praktisk natur samt då visningen till stor del berörde privata bostadsutrymmen närvar Sigvard Lundgren. Vid sammanfattande genomgång vid slutet av visningarna begärde jag in bud inom viss tid, vid första tillfället inom en fjortondagarsperiod. Parallellt förekom ett stort antal telefonkontakter med intressenter. Mig veterligen visades anläggningen för inalles sex intressentkonstellationer, dock slutligen resulterande i endast ett bud från utomstående spekulant, understigande värdebedömningen men överstigande slutliga köpeskillingen. Efter förhållandevis långtgående förhandlingar, bland annat med bankförbindelsen inblandad, återkallades dessvärre budet av skäl som saknade anknytning till Sigvard Lundgren. Efter vederbörliga samråd och sedan ytterligare ansträngningar inte bedömdes meningsfulla, överläts anläggningen slutligen den 13 maj 2005 för 3 438 500 kronor, jämte likvid för behandlingshemmets inventariebestånd.
Mig veterligen, på ett undantag när, har samtliga intresserade visats anläggningen tillsammans med undertecknad, fått begärda kompletterande upplysningar samt frågor besvarade etcetera. På begäran översänder jag ritningsmaterial då sådant förekommer. I ett fall framstod som närmast omöjligt att ordna visning på tid som passade vederbörande spekulant, möjligen den i artikeln omnämnde "Stockholmaren". Såvitt jag förstått har denne själv vänt sig direkt till Lundgren för visning. Om jag inte misstar mig på person har vederbörande per telefon meddelat mig att han beslutat avstå från budgivning, dock utan angivande av prisnivå eller Lundgrens uppträdande som skäl härför.
Påståendet nu att Sigvard Lundgren skulle ha "skrämt bort" spekulanter genom att inge en känsla av att man inte var välkommen, genom uttalanden om priset etcetera, framstår för mig som närmast patetiskt. Såvitt jag förstår utgjordes spekulantkretsen av personer med företagarinriktning snarare än privata intressenter. Någon tvekan om att undertecknad, som företrädare för konkursbona, var säljare, och därmed den med vilken förhandlingar skulle föras, icke Lundgren, kan rimligen inte ha förekommit.
Sammanfattning: Uppgiften "att flera intressenter visade intresse och enligt egen uppgift var beredda att betala betydligt mer" framstår närmast som en beklämmande efterhandskonstruktion. Vid den tid anbudsgivningen var aktuell räckte intresset inte ens till för att lämna en prisindikation, avge ett bud eller, åtminstone, framföra eventuella föreliggande betänkligheter för undertecknad. Att sex månader i efterhand och ställd inför eventualiteten att "ha missat ett klipp" komma med klagomål ter sig knappast meningsfullt.
Det synes lokalt varit väl känt att Lundgren redan i tiden före konkursen hade långtgående planer på att ersätta den avtynande behandlingshemsverksamheten med något slag av pensionatsverksamhet samt även att verksamheten härvidlag fortgått över sommaren. Anledningen till att Lundgren nu utbjuder anläggningen till salu är för mig obekant och i sig Lundgrens ensak.