Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det pågår en debatt om barns fritid och behovet av pedagogisk ledning. När jag var barn på 1950-talet bestod fritiden av läxläsning, en del arbete och massor av lekar som ingen vuxen lade sig i. Det var en frihet som gjorde oss till kreativa människor. Kanske var friheten lite för farlig för att den skulle kunna accepteras i dag. Det är väl därför det behövs någon som organiserar fritiden åt barnen. Jag är glad att jag slapp bli organiserad.
