Går våra skattepengar till barnarbete?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kaffe, elektronik, blommor, frukt, kläder, drivmedel. Det är exempel på varor som Västerviks kommun köper in för att använda i de olika verksamheterna, och det mesta köps in med skattemedel.
Många av dessa typer av varor tillverkas i länder där facklig verksamhet är förbjuden. Det gäller till exempel vår ekonomiska kelgris, kommunistdiktaturen Kina där arbetsmiljön är helt oacceptabel; där arbetare brinner inne på grund av att dörrarna till fabriken är låsta och de anställdas löner och övriga villkor är förskräckande dåliga.
Det finns i dag en märkning för främst livsmedel, men även fotbollar, som garanterar att arbetarna får löner som går att leva på, som garanterar fackliga rättigheter och förbjuder barnarbete, nämligen märkningen "Rättvis handel". Det måste vara ett minimikrav att Västerviks kommun, särskilt med beaktande av att man snart ska anta en hållbarhetspolicy, inte köper varor som producerats på ett sätt som strider mot de mänskliga rättigheterna och ILO:s åtta kärnkonventioner som berör till exempel föreningsfrihet, lika lön för män och kvinnor, förbud mot tvångsarbete och förbud mot barnarbete. Miljöpartiet har solidaritet med världens alla människor som ledstjärna, och i denna solidaritets namn kräver vi att kommunala skattepengar inte ska gå till företag som bedriver verksamhet som strider mot internationella arbetslivsavtal om föreningsfrihet, som har barnarbetare eller slavar. Vid kommande upphandlingar måste krav ställas på att varorna producerats under acceptabla former.