Vad var det för estetiska värden med trälådan av tvärställda regler över stora glasväggar som de då åstadkom?
Deras ambition var tydligen att åstadkomma ett monument i klass med operahuset i Sydney. I en omständlig programförklaring som drog ut över nästan en helsida i VT talar de om inspiration från gamla kallbadhuset. Som de bara kan ha sett på bild.
Till råga på allt hivar de kallbadhuset, alltså sin trälåda, halvvägs upp på land och förser den med en knickedick på tvärs. Är det månne för att det allt emellanåt ska kunna användas som ett gigantiskt vattenskidgupp?
Avsikten skulle då kanske vara att inte bara vattenskidåkare utan också båtfarare försågs med en framkomstväg för sina flytetyg nästa gång bron över Strömmen låser sig? Och båtarna varken kommer in i eller ut ur Gamlebyviken?
Vattenskidgupp? Gigantiskt? Javisst! Öppnar man de tänkta stora fönsterglasdörrarna mot Skeppsbrofjärden och de mot viken så kan ju båtarna ta en sjuhelsikes fart långt utifrån fjärden och skutta in i guppet, över Slottsholmsvägen och plaska ut i böljan på andra sidan. Men frågan är då hur de skulle komma tillbaka till Skeppsbrofjärden?
De tre arkitekternas programförklaring i VT är inget annat än patetiskt snömos. Och underskattning av Västerviksbornas känsla för god arkitektur.
Därmed ingen kritik av VT. Skriverier kring projektet Visans hus är den bästa reportageserie jag läst i tidningen genom åren, alla parter har fått komma till tals och projektet belysts från varje håll och kant.
Sven Kjellgren