Han anser att "miljörörelsen och klimatpanikmånglarna fått oss att tro att en marginell förändring av klimatet kommer att leda till katastrof. Trots att klimatskiften har skett förr utan negativa konsekvenser. Och framför allt utan skuggan av bevis för att en förändring av människans koldioxidutsläpp kan hindra klimatförändringen."
FN:s klimatpanel, fredsprisbelönade IPCC, som består av 2500 forskare från 150 länder, slår fast att ökningen av koldioxid i atmosfären orsakats av människan. Man konstaterar att det är energieffektivisering och förnyelsebar energi som är några av de viktigaste lösningarna på världens klimatproblem.
Deras senaste rapport är det starkaste dokumentet som IPCC har producerat, enligt Hans Verolme, chef för Världsnaturfonden WWF:s klimatprogram.
De gigantiska miljöproblem som mänskligheten i dag står inför är komplexa och ingen enskild person kan greppa alla tekniska data, framtidsscenarier, förslag på lösningar etcetera. Var och en är fri att söka kunskap. (En bra källa är "Sex grader" av Mark Lynas, Ordfront förlag).
Diskussion och debatt är viktig och nödvändig, men för att kunna bedöma utsagor och argument är det en fördel att veta vem som står för vad. IPCC är ingen politisk organisation. De diskussioner som förs och de beslut som tas rör endast vetenskapliga frågor. Deras rapporter har tyngd och integritet.
Magnus Nilsson har i nämnda frågor en avvikande uppfattning. I sin artikel redovisar han skiljaktiga uppgifter i form av prognoser och sammanhang. Ett önskvärt läsarintresse att tillgodose från VT:s sida vore därför en presentation av honom. Vem/vad representerar han; "sig själv", en organisation, en lobbygrupp, forskarvärlden (vilken inriktning), industrin?
MATS EWERLÖF
fri debattör
Svar:
Ewerlöf följer det vanliga mönstret i klimatdebatten. Ett fyrverkeri av påståenden om hur "gigantiska" hoten är och hur oroliga människorna är. Allt är visserligen oklart men FN:s (gamla fina hederliga FN) IPCC har ju fått fredspriset så de måste ju ha rätt. Som Arafat och Kissinger, typ.
Vad som saknas är kommentarer till min grundtes, nämligen att de politiska målen för koldioxidutsläppen är helt orealistiska. Enligt officiella siffror kommer vi att bränna 50 procent mer kol, mer gas och mer olja fram till 2030. De enorma satsningarna på alternativ energi som gjorts sedan början på 70-talet har inte spelat någon som helst roll. Vi har mer sopor att elda tack vare konsumtionssamhället, så förnyelsebara energikällor håller jämna steg. Men mer är det inte trots miljardregnet över "alternativen".
Politikerna ljuger, kort sagt. De har inte en susning om vad de skall göra. De kommer att åka till Bali och hem igen utan att ha gjort minsta nytta. Gillar vi att politikerna ljuger? Jag gör personligen inte det.
Till sist. Hårdfakta om klimatet är följande. De senaste 100 åren har genomsnittstemperaturen förmodligen ökat 0,6 grader. Utan avancerad mätutrustning skulle ingen ha märkt någonting. Av allt att döma har ingenting särskilt hänt. Att orkaner, skogsbränder med mera har ökat är ren spekulation.
Vår världsbild blir mer dramatisk på grund av medievinkling och välståndsutveckling. Betänk att för 100 år sedan skulle halva Kalifornien ha kunnat brinna upp utan att någon i Sverige ens fick veta det. I dag får vi mobilfoton på sekunden av våra kompisar som jobbar i LA.
Det påverkar vår världsbild. Sådana som Al Gore och Mark Lynas underblåser så gärna vår oro. De vinner både politiskt och ekonomiskt på att vi är rädda.
MAGNUS NILSSON
Upplysning: Magnus Nilsson är konsult och fri publicist.