Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under tiden som striderna mellan Israel och Hamas pågått blev flera judiska församlingars lokaler utsatta för angrepp ett flertal gånger i vårt eget land. Ett judiskt begravningskapell i Malmö vandaliserades. I demonstrationståg vajade hakkorset bredvid terrororganisationerna Hamas och Hizbollahs fanor, tyvärr inte enbart i Kalmar. Det finns skäl att kritisera Israel för det sätt på vilket de agerat på Gazaremsan. Men det är trist att se fientligheten mot Israel och dess folk vilket är en av folket vald demokrati i området. Kriget används som förevändning att ge uttryck för judehat. Reaktioner mot de illdåd som äger rum i hela Sverige mot judiska församlingar är alltför få. Det är uppenbart att minnet av förintelsen börjar blekna. Medelåldern på de personer som samlas på Förintelsens minnesdag, 27 januari, för att manifestera sin avsky inför vad som en gång hände, blir allt högre. Tyvärr förekommer historierevisioner som förnekar Förintelsen. De hot som judar och judiska församlingar får utstå är levande bevis på brist på förståelse. Samtidigt blir Förintelsens överlevande färre. Dessa människor är hjältar som upplever ett ansvar att föra historien vidare. Att hålla minnet levande är en uppgift för oss alla. Man måste inte vara jude för att berätta om Förintelsen. Förståelse för andras ursprung och trosuppfattningar och tron på alla människors lika värde är fundament i ett demokratiskt samhälle. Låt den 27 januari varje år högtidlighållas på ett värdigt sätt, inte bara i Kalmar. Låt minnet av Förintelsen bli till ett avståndstagande mot varje försök att förringa det okränkbara människovärdet.
