Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I vår familj har vi båda funktionshinder, min fru i rullstol och jag själv med ett proppskadat öga och behöver i övrigt rullator. Vi har båda färdtjänst och sjukresor. Tack och lov för det. Ibland får man lite funderingar varför en del saker är så eller så. Innanför kommungränsen inga problem - men sedan är det stopp. Vid samtal med en gammal kompis som bor i Falun fick jag reda på att i Dalarna gäller färdtjänsten över hela landskapet, inom tätorterna betalas 20 kronor istället för våra 14, sedan tillkommer ju kilometeravgift som här. Vad skönt om det någon gång gick att hälsa på någon bekant eller släkting i en annan kommun. Det finns ju riksfärdtjänst tänker någon. Ha! Jag såg själv en kväll på text-tv att en handikappad i någon kommun i Sverige blivit nekad riksfärdtjänst för att åka på sin svärmors begravning. Motivering: Inte nog släkt.Så åks det nog inte till exempelvis några kusinträffar. Jag har en fråga - vem bestämmer i KLT? Vem betalar eventuella förluster? Skulle vara toppen om Kalmar län kunde vara som en frizon.
