Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som nyinflyttad i Västervik slås man av den vackra och varierande trähusbebyggelsen och alla de små fina gårdshusen särskilt i de centrala delarna. varje dag gör man nya spännande upptäckter i vinklar och vrår. Hur ska det inte bli när årstiden dessutom blir en annan?Men, nu är det ju så att även solen har fläckar. En sådan är rådhuset. Varför ska det se ut som ett gäng husockupanter har tagit över det? I fönster som inte täcks av neddragna rullgardiner upplyses man, via klistermärken och pappskyltar, om att Kommunal och SKTF huserar i huset. utan andra jämförelser får man samma känsla som säkert många fick när bolsjevikerna övertog kulturbyggnader i Ryssland och karelen. Det vore en välgärning att låta detta gamla fina hus ges en funktion värdig dess ålder och namn.Rådhuset ska naturligtvis vara tillgängligt för såväl stadens innevånare som besökare. Turistbyrån ska självklart ligga här, mitt i smeten, näringslivet ska ges möjlighet att presentera si, stadens visioner och planer kan ställas ut, olika intressenter, grupper och särintressen från kommunens olika hörn kan göra sig hörda här. Den uppväxande generationens lokala historieintresse kan genom anpassade åtgärder grundläggas här, tillfälliga utställningar (till exempel 50 år i år sedan Västervik hotades av den största branden sedan 1677), konstnärer och författare verksamma i Tjust, levande och döda kan presenteras. Allt platsar och ryms säkert inte men det gäller att göra något åt förfallet. Huset ska vara öppet och ges ett utvecklande innehåll. Kan man hitta finansiering till Tjustbanan och klarade staden och de anställda Elektrolux nedläggning, så ska det väl gå att hitta ett vettigt innehålll till en av juvelerna i stadens vackra krona.Vad gäller rådhusets närmaste omgivning kan man förvånas över den aluminiumklädda bekvämlighetsinrättningen, den ger associationer till en jättelik ölburk, men det är kanske meningen? Varför kunde den inte ha utformats som "det lilla huset på gården"? Det lär ha funnits en grupp för stadens förskönande under senare hälften av 1800-talet. Vart tog den vägen. Trots min inledning skulle den säkert inte vara arbetslös idag.
