Gör något åt smällandet!

Fasa och förtjusning, fyrverkeriets dubbla budskap eller svar till "Var är polisen".  I insändare och debattartiklar har röster höjts för att slippa smällare och fyrverkerier, före och efter det tillåtna klockslaget på nyårsafton.  Men, vad händer?

5 januari. En sen fyrverkeripjäs krossade skyltfönstret. Foto: Åsa F Jägerhorn

5 januari. En sen fyrverkeripjäs krossade skyltfönstret. Foto: Åsa F Jägerhorn

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2008-01-10 00:32
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sällan har smällandet börjat så tidigt som i år, flera veckor före tiden. Aldrig tror jag mig ha upplevt ett så massivt bombardemang som den senaste nyårsnatten, och smällandet har fortsatt. En utsatt familjefar sökte skydd från fyrverkeriet på Fiskartorget och undrar "var är polisen?". Men, vaddå, vad kunde polisen ha gjort där då? Varför stoppas inte den för tidiga försäljningen i stället? Att "stämma i bäcken" brukar vara mer effektivt att att "stämma i ån". Vore inte den bästa åtgärden att inte sälja smällare och fyrverkeripjäser förrän dagen före nyårsafton? Och varför tillåts försäljning i snart sagt varenda butik? Vore det inte bättre med en auktoriserad fyrverkeriförsäljare, som dessutom noga kontrollerade kundens ålder? En tredje åtgärd som skulle minska pang-pangeländet vore en bättre organisation från kommunens sida. Att säga "avfyrningsramper ska användas och att man måste beakta var pjäserna kommer att hamna" räcker inte. Förbjud allt raketavfyrande i tättbebyggt område och anordna ramper vid exempelvis Strandvägen och Skeppsbrokajen, låt raketer endast fyras av ut mot vattnet och upp mot himmelen, Ett skådespel som vid rätt tidpunkt kan var både spännande och vackert, och klockan 01.00, giv order om "eld upphör". Så trodde jag att det var - att smällande skulle upphöra, men icke. Så äntligen efter fem dagar in på det nya året trodde jag att det var färdigsmällt. Då detonerade en "bomb" vid 23-tiden, så kraftig att mitt hus skakade. Mitt ena skyltfönster låg i spillror, glasbitar på hela trottoaren och i en rosenbuske låg en cykel slängd. Min första tanke var "Hjälp var finns polisen?". Efter lite telefonknappande och letande kom svaret "Någonstans i Sverige". Någonstans i Sverige satt en anonym dam och tog en anmälan och när jag två dagar senare äntligen fick tala med en lokal polis var intresset för brottet obefintligt. Men, glasmästarn kom snabbt, fast han hade mycket att göra. Åsa F Jägerhorn
En förkrossade fastighetsägare
Läs mer om