Grön skatteväxling ger sundare ekonomi
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tyvärr missade jag din tidigare insändare som enligt dig själv var en "redogörelse" för landets och världens miljösituation både historiskt och vetenskapligt. Om detta första alster var lika förvirrande och osakligt som det jag läste den 8 november kan jag nog bara instämma i föregående talares ordval "oseriöst". Av nyfikenhet försökte jag även leta upp de artiklar (skrivna av "auktoriteter") du hänvisade till i Forskning och Framsteg men lyckades inte hitta dessa.
Att grön skatteväxling skulle resultera i en ökad miljöförstöring därför att gemene man inte har råd att köpa en ny bil gör ju att man börjar fundera över om du över huvud taget vet vad begreppet innebär. Tanken är att skatten på arbete sänks samtidigt som skatt på miljöförstörande verksamhet höjs i samma utsträckning. Resultatet blir ökade inkomster för hushållen samtidigt som incitamenten att investera i miljövänlig teknik ökar. För att ta ditt eget exempel, gällande bilismen, kommer således priset på förnyelsebara bränslen som etanol och biogas att vara oförändrat samtidigt som bensin och diesel blir dyrare. Poängen med den gröna skatteväxlingen är ju att det sammanlagda skattetrycket är konstant men mer riktat för att åstadkomma en förbättrad miljö för oss alla och dessutom skapa fler arbeten.
Ditt resonemang om att grön skatteväxling hör ihop med vänsterpopulism har jag också svårt att begripa. Jag vill hävda att en grön skatteväxling är ett steg närmare den "perfekta marknad" som marknadsekonomifantaster ofta framställer som den slutgiltiga lösningen på det mesta. Varorna som säljs på denna ideala marknad produceras så effektivt som det bara går och prislappen speglar exakt kostnaden för hela tillverkningsprocessen.
I dag bär inte miljöförstörande verksamhet sina egna kostnader. Vore marknaden perfekt skulle växthuseffektens kostnader både i dag (till exempel återuppbyggnaden av New Orleans) och för kommande generationer avspegla sig i priset på bensin. För att ta ett mer närliggande exempel skulle saneringskostnaderna för Örserumsviken ha hamnat på pappersprodukterna som företaget där producerade istället för på oss skattebetalare i kommunen och EU.
Inte heller kärnkraften konkurrerar med annan energiproduktion på samma villkor. Vid en eventuell kärnkraftsolycka går staten in och betalar saneringskostnaderna som överstiger ett visst belopp. Det innebär i praktiken att kärnkraftselen subventioneras av staten. Skulle kärnkraftsbolagen tvingas ut på den allmänna marknaden och köpa försäkringar som skulle täcka hela kostnaden vid en olycka skulle kärnkraftselen bli väsentligt dyrare. Detta skulle ge utrymme för andra energislag att konkurrera på mer rättvisa villkor vilket "marknadsmässigt" skulle vara sundare.
Vare sig vi vill eller inte kommer vi att tvingas fasa ut användningen av icke förnyelsebara energikällor i framtiden. Ju längre vi väntar desto högre blir kostnaderna. Att rakt av förbjuda användningen av fossila bränslen och kärnkraftsel är opinionsmässigt ingen framkomlig väg. Om däremot prissättningen vore rätt även från miljöbelastningssynpunkt skulle den vanliga hederliga marknadsekonomin reda ut många miljöproblem åt oss utan lagar och direktiv. Givetvis inser även jag att det finns stora svårigheter att prissätta miljöeffekter, särskilt sådana som vi i dag ännu inte vet om. Det borde dock inte finnas några hinder att använda oss av den stora miljökunskap som vi ändå har i dag för att prissätta den miljöpåverkan vi känner till. Pengar är det effektivaste medlet vi har för att styra folks handlande och beteenden och man kan tycka vad man vill om det.
Jag är varken vänsterpopulist eller den som ohämmat sjunger marknadsekonomins lov. P-sons försök att pressa in de övergripande gröna frågorna i den gamla vanliga höger-vänsterskalan leder förstås ingenstans. Lösningen på det gigantiska klimatproblem som vi nu står inför kommer att kräva idéer från bägge planhalvor och att tjafsa om vem som "äger frågan" är helt ofruktsamt. Den gröna skatteväxlingen ska ses som ett försök att knuffa samhället in i en sundare spiral där de ekonomiska ramarna mer sammanfaller med de ekologiska. Det är något vi alla tjänar på i längden, inte minst våra barn.