Grundskolan i Västerviks stad
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som grund för den diskussionen ligger ett förslag som överlämnats av BUN:s presidium och förutvarande förvaltningschefen till nämnden. Olika berörda har haft tillfälle att ta ställning till de fyra alternativen. I två av dessa alternativ ska bland annat Karstorpsskolan läggas ner, något som mången klart avvisar.
Halva skolan har anpassats till dagens och morgondagens krav genom att den byggts om och renoverats i början av 1990-talet. Hela skolbyggnaden är dock närmare fyrtio år gammalt.
När nu BUN fått en förvaltningschef med pedagogisk utbildning och kvalificerad pedagogisk ledarerfarenhet, nämligen Lena Karlberg, finns det enbart ett vettigt beslut att fatta för nämnden. Återförvisa frågan till förvaltningen med begäran att göra en utredning som tar hänsyn till FN:s barnkonvention och utgår från ett helhetsperspektiv med barns utveckling och behov i centrum.
Kommunalrådet Harald Hjalmarsson har i förslaget till ?Strategisk plan inklusive budget 2005-2007? framhållit att vad som särskilt ska uppmärksammas av nämnder och styrelser är främst ?trygga och attraktiva boende och livsmiljö för alla åldrar?.
BUN:s inriktningsmål i strategiplanen är att ?Varje barn och elev i kommunens förskole- och skolverksamhet ska känna trygghet, ha inflytande, vara nöjda och trivas?. Man framhåller ifråga om framtiden att ?barnens och elevernas relation till vuxna, föräldrar och till lärare är avgörande för deras självtillit, trygghet och växande och därmed hur de lyckas i skolan?.
Föreliggande fyra förslag, som tidigare redovisats i VT, saknar dock helt detta perspektiv. Vad ska en strategiplan tjäna till om den inte följs i en förvaltning.?
Redan i slutet på 1970-talet fastställde kommunfullmäktige det viktiga i att verksamheten för de yngsta ska ligga så nära hemmen som möjligt och att samverkan mellan förskolan och skolan ska utvecklas. Men sedan 1990-talets mitt har man sett verksamheten enbart i två olika byråkratiska kategorier, nämligen förskola och skola, utan någon tanke på en lokalmässig och pedagogisk sam-ordning. Enklast så när man räknar resurser har svaret blivit från dåvarande förvaltningschefen.
Därför skulle även den nu tjugoåriga samordnade verksamheten för fyra- till nioåringar på Kvännaren ha slagits sönder enlig det gamla förslaget vilket som tur är blev avvisat. Verksamheten på Kvännaren har i andra kommuner blivit en pedagogisk föregångare.
Enlig det senaste valprogrammet för Kommunpartiet VDM ska den allmänna förskolan för fyraåringar och femåringar samordnas lokalmässigt och pedagogiskt med grundskolans verksamhet för sex- till nioåringar. Den nya förvaltningschefen bör enligt VDM få i uppdrag att i en plan för stadens verksamhet för barn och elever utgå från såväl förskolans som grundskolans pedagogiska behov.
Barnkonventionen ska styra arbetet med ett barnperspektiv i centrum inom de ramar som kommunen anvisar. Sådan samordnad verksamhet är för speciellt småbarnsfamiljer mycket attraktiv såväl för de som redan bor i kommunen som för de som planerar att flytta hit.
All erfarenhet visar att det blir inte dyrare att ha en helhetssyn på barns utveckling och behov. Ju tidigare man kan stimulera barns egen utveckling desto bättre blir resultatet och desto mer spar man på samhällets begränsade resurser. Istället för föreliggande enbart kortsiktigt ekonomiska förslag förutsätts därför den föreslagna utredningen utgå från barns egen utvecklig och behov - trygghet och kontinuitet - samt ligga nära hemmen. Totalansvaret för den ekonomiska vardagen bör dessutom enligt demokratiska principer föras ut till personal och övriga engagerade i den dagliga verksamheten i form av till exempel självförvaltning.
Utforma därför den centrala förvaltningen till att vara ett aktivt stöd av den lokala verksamheten och dess ledare. Utgångspunkten måste då vara att var och en gör så gott hon/han kan. På skolans område behöva då tid för lokalt pedagogiskt stöd och vägledning av ansvarig rektor.