Gymnasieskolan och valfriheten
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som skolmänniska är det intressant att följa med i turerna kring gymnasieskolan.
Svante Pettersson avser utöka gymnasiefriskolan Östra akademin till 450 platser och även etablera sig inom grundskolan. Komvux vill stanna i den kommunala familjen men med större frihet; så kallad intraprenad. Senast ut på banan är Staffan Erlandsson och Christina Bäckström. Det kommunala gymnasiets högste chef och dess ekonomichef "skulle vilja ha lite mer frihet att utveckla verksamheten". De har därför privat utarbetat ett förslag att omvandla skolan till ett aktiebolag som de skall äga och därefter driva Västerviks gymnasium som en fristående skola.
Nu skulle man ju kunna se dessa initiativ som ett uttryck för en dynamisk utveckling i Västervik med en faktiskt ökande marknad för friskolor.
Dessvärre tycks det inte vara så. Västerviks befolkning sjunker stadigt och födelseunderskottet är i särklass störst i hela Småland. Alla prognoser visar att elevantalet minskar drastiskt de närmaste åren. Regionförbundet är kallsinnigt inför kommunens krav på utbyggnad av riksväg 35 och Tjustbanan. Vice kommunalrådet Mats Hugosson kallar Västerviks situation prekär och hotar med avhopp. Som ordförande i barn- och utbildningsnämnden har han kvar ansvaret för gymnasieskolan, åtminstone så länge han inte hoppar av det uppdraget.
Inte heller efterfrågan på den gymnasiefriskola som finns ökar. Vad jag förstår har i år färre elever i årskurs nio än tidigare, i första hand sökt till Östra akademin.
Sammanfattningsvis har vi en situation med vikande befolknings- och elevunderlag, risk för fortsatt dåliga/ försämrade kommunikationer, men med ett ökat antal entreprenörer inom skolans område med vilja att utveckla sin frihet.
Oavsett vilken inställning man har till friskolan är detta en fråga som berör många i Västervik. Gymnasieskolan, i det här fallet, är en angelägenhet för fler än dem som äger skolan eller vill äga skolan.
Jag tycker att bland annat följande frågor bör bli föremål för en diskussion där många tar sig tid att delta och ingen riskerar att bli kallad inskränkt eller gnällig:
1. Vilken frihet vill Staffan Erlandsson och Christina Bäckström ha, som de nu inte har?
2. Om Västerviks gymnasium ombildas till ett aktiebolag finns inte längre någon kommunal gymnasieskola i Västervik. Hur påverkas då valfriheten?
3. På vilket sätt garanteras att de elever som har behov av särskilt stöd i sin undervisning också får det i en fristående gymnasieskola?
4. Socialdemokraterna i Västervik reagerar mot att det är gymnasiechefen som vill göra gymnasiet till en friskola. "Hade det varit lärare och inte gymnasiechefen som kom med förslaget hade det varit en annan sak." Vad innebär detta uttalande?
Rolf Skogö
Före detta rektor på Västerviks gymnasium, numera verksam
i Halmstads kommun