Gymnastikmobbning
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I dag trodde jag det var annorlunda, jag trodde vi vuxna - och särskilt gymnastiklärarna - stod på de svagare barnens sida. Men häromdagen i fikarummet fick jag höra ett antal historier från jobbarkompisar som har haft eller fortfarande har barn i dagens så kallade moderna skola. Det är tydligen inte bara likadant utan värre. De barn som dras med övervikt och verkligen borde få upptäcka glädjen i att röra på sig är ännu mer utsatta i dag.
Dels finns "väljasystemet" kvar, dels ställs det höga krav för att överhuvudtaget bli godkänd i gymnastik. Man måste kunna dyka djupt, kunna åka skridskor, kunna simma långt och springa långt, och allt detta sker medan resten av gruppen ser på och noterar vem som är först och sist.
Jag undrar hur många av de överviktiga eller på annat sätt "svagare" som kommer att vilja fortsätta röra på sig efter att de sluppit ifrån skolans gymnastikpass. Men gymnastiken kanske bara är till för de redan frälsta?