Hänförande orgelmusik
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I ett annorlunda inslag visades bildar av Åke Johansson, bildar som skakar om mig litet. Över dessa religiösa (?) verk improviserar Mattias Wager tillsammans med Anders. Och det är verkligen stundens ingivelse som sätter sin prägel på det musikaliska. Åhöraren virvlas omkring i känslornas virrvarr, och det blir spännande och stimulerande intryck som sjunker in i själen. Kanske kommer musikanterna överens om tonarten, vad vet jag? Fantasieggande är det.
I programmet stod nu Maurice Ravels "Bolero", som har en mycket speciell dragningskraft på mig. Suggestivt har Ravel komponerat tretton andlösa minuter av rytmik och melodi, som inspirerats från den spanska folkmusiken och - dansen. I ett arrangemang för orgel och slagverk blev vi förförda och trollbundna av dessa två musikaliska virtuoser. De kunde verkligen få tag i verkets innersta själ. Mattias eldiga och glödande agerande backades upp av Anders stadiga men ändå eggande rytmik. Jag tror att verket kräver stor teknisk förmåga men samtidigt stor lyrisk känsla. Vad skriver man när man blir hänförd? De båda får ursäkta men extranumret lyssnade jag inte aktivt på. Jag hade fått en konsert, som gav mig stor tillfredsställelse.
Jag måste också uttrycka min stora beundran för ansvariga som lyckats få hit så många bra musikanter - ja, det är ju skillnad på musikant och musiker.