Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den svenska staten skickar människor i döden. I en tågkupé träffade jag Ahdnya, jag pratade bättre svenska än honom, han pratade bättre engelska än mig. Vi var ungefär lika gamla och älskade båda Sverige för här lever vi båda i frihet och kan själva bestämma om vi vill jobba eller studera. Vi kan leva våra liv som vi vill, lyckas om vi anstränger oss och själva välja vem vi vill leva med. Han arbetar och betalar skatt, jag sitter på mina föräldrars veranda och pluggar. Skillnaden mellan oss är att han mest troligt blir dödad om några veckor.Ahdnya kommer dö om migrationsverket beslutar att skicka honom till Irak. Byråkraterna tror inte att det finns någon fara för hans liv om han återvänder. Ahdnya har i Sverige konverterat till kristen tro. Detta är liktydligt med en dödsdom om han återvänder till Irak. Alla i hans familj förutom en syster har tagit avstånd från honom och tänker se till att han dör om han kommer tillbaka till Irak. Varför ska han dö? Det är för att hans föräldrar tolkar Koranen så och för att migrationsverket tolkar lagarna lika fundamentalistiskt. Den lag som dödar människor, statlig såväl som religiös är orättfärdig. Tolkningen av lagen kränker hans rätt till liv, frihet och sökande efter lycka. Dessa rättigheter är att betrakta som universella. De står över vad en stat kan besluta om. Saker ska kallas vid deras rätta namn. Att skicka någon till en säker död är inget annat än ett kalkylerat och övervägt mord. Att jag får leva och inte han är för att jag är född på rätt sida om en gräns som möjligen går att hitta med hjälp av en GPS.En person som vill jobba och bygga en framtid i Sverige. Dömd till döden av orättfärdiga lagar. Hans brott var platsen han föddes. Jag glömmer honom aldrig.
