Har ni förstått nu?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi har sett bilder så fasansfulla att vi aldrig glömmer!
Vi har gett bidrag och gått i kyrkan som aldrig tidigare.
Så drabbas vi dessutom av det värsta oväder många av oss varit med om. Själv minns jag ? som i går ? Stockholm 1969 då hustak och annat flög omkring i luften och orsakade stora skador. Människor dog då, så även nu.
Radionyheterna har låtit oss få veta att ovädret kommer att kosta oss massor av miljoner. Inte värst många ord har sagts om människoliven som slocknade, i samband med orkanen&
Si och så många hushåll är utan el/telefon. De flesta man intervjuar anser dock att de nog klarar sig några dagar, men det är ju jobbigt! Att inte få se på tv och så& Att bära vatten några meter?
Det värsta, enligt en dam, var att frysens innehåll skulle komma att förstöras!
Den damen borde tänka lite längre än till den egna frysboxen.
Hur många tusentals med människor är det inte som svälter? Som inte sett en matbit på evigheter. Eller kommer att få.
Vi har drabbats, de allra flesta av oss, vi har känt av katastrofens fasor, om dock på avstånd, mestadels.
Vi lider nu, inte bara med ?folk i utlandet? utan också med dem som mist nära, kära och kanske fått sina hem sönderslagna, här hemma.
Vi manas till samling och eftertanke. Vi vet att döden är lika ohygglig för dem som drabbas, utan förvarning, i Asien som i Sverige!
Vi har möjligen lärt oss nu, att inte ta något för givet. Låt oss tro det.
Vi har kanske förstått nu, att livet kan förändras på några få sekunder.
Låt oss aldrig glömma det!