Har utvecklingsstörda inte något värde?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När vi först fick se den lägenheten som hon nu har flyttat till så fick jag en mindre chock. Den var sunkig och köket var så litet så vi först inte trodde att hon ens skulle få plats med ett bord. Ändå ska den lägenheten vara 2 rum och kök. Det var den minsta tvåa jag sett. Toaletten var större än köket. Lägenheten ligger så långt ifrån stan som möjligt. När jag sedan fick reda på hyran fick jag nästa chock. 4 200 kronor. Jag har en stor och fin tvåa i centrala Västervik och betalar bara 3 800 för min.
När jag sedan fick se personallägenheten så möttes jag av det perfekta boendet. Det var nytapetserat och fina och fräscha möbler. Tusen gånger finare än min systers och ändå ska inte personalen bo där. Är inte utvecklingsstörda värda att också få ha det lite fint och fräscht?
Personalen har sagt till oss att vi inte ska träffa henne mitt i veckan för att hon har så mycket annat. Det är också bestämt att hon bara får handla mat för 175 kronor i veckan. Ska hon behöva leva på makaroner? Jag hade mer pengar att handla mat för när jag gick på socialbidrag. Om personalen ska följa med henne och handla eller någon annanstans så måste min syster betala 28 kronor till dem.
Är det okej att utvecklingsstörda ska ha det så här?