Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som väl alla vet var Västerviks kommun den sista i länet att säga ja till övertagandet av hemsjukvården. Det fanns tvivel om hur skatteväxlingen från landstinget skulle täcka kostnaderna. Sedermera insåg dock kommunen att skatteväxlingen i förhållande till kostnader var bra. Där kunde det vara slut om det inte varit för den sociala sektorns bristande ekonomi.Socialförvaltningen är en verksamhet som till stor del styrs av lagar och förordningar. Vilka kostnader som faller på denna verksamhet kan inte politiker styra och därför ses verksamheten alltid som en belastning i den kommunala budgeten, med ständiga besparingsförslag som följd av politisk okunnighet.Vad politikerna i Västerviks kommun dock är sverigeledande på är att hitta nya inkomstkällor. Dessa inkomstkällor är ofta företagare, som får sig pålagt den ena efter den andra tillsyningsavgiften, men också gärna äldre och sjuka. Vi minns väl äldreomsorgen som skatteväxlades från landsting till kommun. Ett ekonomiskt klipp för kommunen som halverade personalkostnaden över en natt och därigenom tjänade stora pengar. Lägg till detta den ökade kostnaden för de äldre i form av avgifter till kommunen, så blev nog vinsten på ädelreformen 200 procent.Och har man fått en ny ko att mjölka ut, hemsjukvården. Inte nog med att skatteväxlingen täcker kostnaderna mer än väl, man vill dessutom att det som nyttjar denna exklusiva möjlighet, skall betala för den. Att bli vårdad i hemmet är lite finare än att ligga på äldreboende eller sjukhus och ska därför kosta en bra slant. Vad man tycks ha glömt är att det handlar om sjuka människor, ofta pensionärer eller långtidssjukskrivna. Alltså de som redan har det svårt. Men va f-n, det är ju exklusivt.
