Hetsjakt på sjukskrivna
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag är nu en av flera som har blivit av med min sjukpenning på grund av att jag fick ett barn som jag orkat ta hand om. Jag har haft mycket hjälp av pappan till barnet och de tre stora syskonen. Det hade aldrig funkat annars.
Jag har varit sjukskriven under flera år på grund av fibromyalgi och återkommande muskelinflammationer och har lidit fruktansvärt. Jag har haft svår värk, svårt att röra mig och helt enkelt leva som vanligt.
Det är en pressad situation när man vill så mycket men knappt klarar något. Mest synd tycker man om sina barn, som har en mamma som är som en "åldring" emellanåt.
Jag blev skickad till Tranås utredningsteam, försäkringskassan betalade. I Tranås blev mina olika kroppsliga skador fastställda och jag blev hemskickad därifrån med ett papper. Där stod det att jag skulle gå på arbetsrehabilitering och få ytterligare medicinsk bedömning innan det ens var att tänka på att gå ut i arbetslivet, ens för några timmar.
Någon hjälp har jag inte fått. Nu tycker man att jag är frisk och att jag ska ta ett heltidsarbete och äta medicin under tiden.
Jag vill också poängtera att jag inte är någon latmask eller rädd för att arbeta, men jag tycker jag har rätt att få den hjälp som sagts för bästa möjliga återgång till arbete.
Innan min sjukdom var jag en glad och aktiv mamma med ork och glädje. Nu finns inget kvar och jag tycker synd om mina barn. De ska inte behöva se sin mamma som en påhittig lögnerska.